Dyskinesi avser ofrivilliga, abnorma rörelser. Det är ett symptom – inte en diagnos – som uppstår från olika neurologiska tillstånd och behandlingar.
Vanliga typer & associationer
- Levodopa-inducerad dyskinesi (LID): Vid Parkinsons sjukdom, efter år av levodopa. Koreiforma (dansliknande) eller dystona rörelser, peak-dose eller difasisk.
- Huntingtons chorea: Progressiv, oregelbunden, flytande rörelser av ansikte, lemmar, stam. Kärndrag hos HD.
- Tardiv dyskinesi (TD): Från kroniska dopaminreceptorblockerande läkemedel (antipsykotika, metoklopramid). Stereotypa orofaciala rörelser (läppsmackning, tungprotrusion), lemmar/stam inblandning. Kan persistera efter läkemedelsavslut.
- Dystoni: Uthållna muskelkontraktioner som orsakar vrida ställningar. Kan vara fokal (cervikal, blepharospasm) eller generaliserad. Dyskinesi kan åtfölja dystoni.
- Andra läkemedelsinducerade: Stimulantia, kalciumkanalhämmare, antiemetika.
- Funktionella (psykogena) rörelsesyndrom: Inkonsistenta, distraherbara, suggestibla.
Påverkan
Påverkar mobilitet, tal, sväljning, ADL, socialt deltagande och livskvalitet. Stigma och missförstånd är vanliga.
Hanteringsstrategier
- Läkemedelsjustering: Levodopa dos/frekvensändringar, förlängd frigivningsformuleringar, amantadin (för LID), VMAT2-hämmare (valbenazin, deutetrabenazin för TD).
- Djup hjärnstimulering (DBS): För refraktär Parkinsons dystoni/LID eller primär dystoni.
- Botulinumtoxin: Fokal dystoni, TD (off-label).
- Fysio/arbetsterapi: Adaptiva strategier, hållning, energibesparing.
- Beteende/sensoriska tricks: Sensorisk geste för dystoni.
Viktig princip
Behandling riktar sig mot den underliggande orsaken och balanserar motorisk nytta vs dyskinesibörda. Kräver neurolog (rörelsesjukdomsspecialist) övervakning.
