Sicklecellsjukdom (SCD) orsakas av en enda punkmutation i HBB-genen (kromosom 11p15.5), som förändrar beta-globinkedjan av hemoglobin.
Molekylär defekt
- Normal vuxen hemoglobin (HbA): α₂β₂ (två alfa, två beta-kedjor).
- Mutation: Glu6Val (GAG → GTG) i kodon 6 av beta-globin.
- Resultat: Hemoglobin S (HbS) – valin ersätter glutaminsyra.
Patofysiologi
- Deoxygenering: HbS polymeriserar till långa, stela fibrer.
- Sickling: Röda blodkroppar förvrängas till sichelform ("sickle").
- Konsekvenser:
- Minskat deformabilitet → mikrovaskulär ocklusion → ischemi, smärtkriser.
- Förkortad RBC-levnadstid (10–20 dagar vs. 120) → kronisk hemolytisk anemi.
- Endotelaktivering, inflammation, oxidativ stress.
- Organskador: milt (autosplennektomi), hjärna (stroke), njurar, lungor, ben, ögon.
Genotyper
- HbSS (Sicklecellanemi): Homozygot – mest allvarlig.
- HbSC: Sammansatt heterozygot (HbS + HbC) – mildare.
- HbS/β-thalassemi: Variabel svårighetsgrad.
- HbAS (Sicklecellegenskap): Heterozygot – vanligtvis asymptomatisk; ger malariaskydd.
Viktiga terapier
- Hydroxyurea (inducerar HbF, minskar sickling).
- Voxelotor (hämmar HbS-polymerisering).
- Crizanlizumab (blockerar P-selektin, minskar adhäson).
- Kroniska transfusioner (stroke-prevention).
- Botemedel: Hematopoetisk stamcellstransplantation; genteknik (lentiviral HbAT87Q).
Tidig diagnos (nyföddscreening), penicillinprofylax, vaccinationer och omfattande vård förbättrar dramatiskt överlevnad och livskvalitet.
