Allvarliga och potentiellt dödliga biverkningar av cytostatika

Cytostatikabehandling (kemoterapi) är en cancerbehandling som använder läkemedel för att döda cancerceller eller hindra dem från att växa. Behandlingen kan orsaka håravfall, illamående och kräkningar, men den kan även leda till allvarliga och i värsta fall livshotande biverkningar. Här går vi igenom de mest allvarliga riskerna som patienter bör känna till.

Nedsatt benmärgsfunktion (benmärgssuppression)

Cytostatika dödar olika typer av snabbt växande celler, inklusive de som finns i benmärgen. Enligt Cancer Care kan patienter med nedsatt benmärgsfunktion utveckla låga nivåer av både vita och röda blodkroppar. Personer med låga blodvärden löper ökad risk att drabbas av livshotande infektioner och/eller anemi (blodbrist).

Nervskador

Cytostatika som vinkristin, paklitaxel och cisplatin kan orsaka nervskador i det centrala nervsystemet, vilket inkluderar hjärnan och ryggmärgen. Enligt American Cancer Society kan dessa läkemedel även skada kranialnerverna och de perifera nerverna, vilket kan leda till problem med hörsel, syn och balans.

Lungproblem

Vissa cytostatika, exempelvis bleomycin, kan ibland orsaka permanenta lungskador, enligt American Cancer Society. Skadade lungor kan i sin tur leda till andningsproblem och nedsatt lungkapacitet, enligt Cancer Research UK.

Njurproblem

Cytostatika som cyklofosfamid, metotrexat och ifosfamid kan skada njurarna. Personer som tidigare har haft njurproblem och genomgår kemoterapi löper förhöjd risk att utveckla njursvikt, enligt American Cancer Society.

Hjärtskador

Vissa cytostatika, såsom daunorubicin och doxorubicin, kan orsaka hjärtsjukdom eller permanenta skador på hjärtat. När hjärtmuskeln skadas förmår hjärtat inte längre pumpa blod effektivt till kroppens olika delar, vilket enligt American Cancer Society kan få allvarliga konsekvenser.

Risk för andra cancerformer

Paradoxalt nog kan cytostatikabehandling öka risken för att utveckla nya cancerformer senare i livet, exempelvis vissa typer av leukemi och lymfom. Denna risk är dock generellt låg och vägs alltid mot fördelarna med behandlingen. Diskutera alltid dina individuella risker med din behandlande läkare.