Kemoterapins främsta uppgift är att förstöra cancerceller. En olycklig biverkning är dock att även friska, sunda celler kan skadas eller förstöras i processen. Detta gäller i hög grad benmärgen. Skador på benmärgen är en av de vanligaste biverkningarna av kemoterapi och benämns vanligtvis som benmärgssuppression eller myelosuppression.
Kemoterapi innebär att kemikalier används för att förstöra celler – i de flesta fall för att döda cancerceller. Behandlingen består typiskt av cytostatiska läkemedel som ges enligt ett stegvis upplagt behandlingsschema över tid. Grundprincipen bakom cancer är att sjuka celler växer och delar sig i en farligt hög takt och kan sprida sig (metastasera) till viktiga organ och försämra deras funktion. Mycket förenklat kan man säga att kemoterapin förgiftar dessa celler och cellerna i deras närhet, vilket hämmar deras okontrollerade tillväxt och dödar cancern.
Benmärgen är den mjuka vävnaden inuti benen som producerar röda blodkroppar (erytrocyter) och vita blodkroppar (leukocyter). Under normala förhållanden ersätts utslitna celler kontinuerligt av nya som bildas i benmärgen.
Om benmärgen skadas under kemoterapin sjunker nivåerna av röda och vita blodkroppar till farligt låga värden – ett tillstånd som kallas benmärgssuppression eller myelosuppression. Det blir då svårare för nya celler att ersätta de gamla, eftersom deras tillväxt hämmas av samma kemoterapi som attackerar cancercellerna.
Cellerna i benmärgen är särskilt känsliga för kemoterapins effekter eftersom de själva delar sig i en betydligt snabbare takt än de flesta andra celltyper i kroppen. I vissa fall krävs en benmärgstransplantation om för många benmärgsceller förstörts av behandlingen.
Under pågående kemoterapi behöver patienten regelbundet genomgå blodprov för att läkarna ska kunna följa hur lågt cellantalet sjunker. Dessa så kallade kompletta blodkroppsräkningar (CBC, complete blood count) ger en bild av nivåerna av röda och vita blodkroppar. Hur blodvärdena förändras beror på typen av cancer, vilket läkemedel som används, hur länge behandlingen pågår samt på den enskilda patienten.
Om blodvärdena blir för låga kan läkare ge tillväxtfaktorer – läkemedel som stimulerar bildningen av nya blodkroppar – så att kemoterapin kan fortsätta enligt plan och cancern kunna bekämpas effektivt.
Eftersom de olika blodkropparna har livsviktiga funktioner är det avgörande att blodvärdena inte förblir låga under en längre tid. De vita blodkropparna bekämpar infektioner och är särskilt viktiga för en kropp som redan har ett försvagat immunförsvar på grund av cancer. De röda blodkropparna transporterar syre och näringsämnen till kroppens alla delar. Ett lågt antal röda blodkroppar kallas anemi (blodbrist) och är en vanlig orsak till den trötthet som ofta förknippas med cancer.
Om dessa funktioner hämmas av kemoterapin blir kampen mot cancern ännu svårare, och patienten löper samtidigt större risk att drabbas av infektioner. Att upprätthålla friska nivåer av vita och röda blodkroppar under behandlingen är därför helt avgörande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online