
Tjocktarmscancer, ofta kallad kolorektal cancer, kan utvecklas i tjocktarmen eller ändtarmen. Enligt American Cancer Society är kolorektal cancer den tredje vanligast diagnosticerade cancerformen hos både män och kvinnor i USA.
Vissa fall av tjocktarmscancer går att förebygga genom att avlägsna godartade polyper i tjocktarmen eller ändtarmen innan de hunnit utvecklas till cancer. Därför är regelbundna kontroller och tarmundersökningar ett viktigt skydd, särskilt för personer med ökad risk.
Risken att drabbas av tjocktarmscancer ökar markant efter 50 års ålder, särskilt om sjukdomen förekommer i släkten. Även ärftlighet spelar stor roll – ju närmare den släkting som insjuknat, desto högre risk.
Personer med kroniska inflammatoriska tarmsjukdomar, som ulcerös kolit eller Crohns sjukdom, löper också förhöjd risk att utveckla tjocktarmscancer och bör följas noggrant av vården.
Kostvanor påverkar risken. En alltför fettrik kost ökar sannolikheten att insjukna, medan fiberrik mat som frukt, grönsaker och fullkorn tycks ha en skyddande effekt på tarmen.
I tidiga skeden ger tjocktarmscancer ofta inga märkbara symtom, vilket gör att sjukdomen kan växa obemärkt under lång tid. Ju längre cancern fortskrider, desto tydligare blir tecknen.
Vanliga symtom i senare skeden inkluderar:
Många patienter med tjocktarmscancer förlorar aptiten, både på grund av sjukdomen själv och av behandlingen. Små justeringar av matvanorna kan dock hjälpa till att väcka aptiten igen och säkra att kroppen får den näring den behöver.
Den främsta behandlingen mot tjocktarmscancer är operation, där cancerdrabbade delar av tarmen samt omgivande lymfknutor avlägsnas. Enligt Cedars-Sinai Medical Center i Los Angeles kan kirurgi vara botande för så många som 70 procent av patienterna med tjocktarmscancer.
Om det inte finns tillräckligt mycket frisk tarm kvar för att åter koppla ihop tarmen görs en kolostomi. Kirurgen skapar då en öppning i bukväggen, drar tarmens ände ut genom hålet och fäster en påse över öppningen som samlar upp avföringen.
Kemoterapi använder läkemedel för att krympa lymfknutor och förstöra nyskapade cancerceller i kroppen.
Läkemedlen kan ges i tablettform, via injektion eller intravenöst. Regelbundna blodprover tas för att säkerställa att rätt dos ges och för att bedöma hur läkemedlet påverkar kroppen. Behandlingen kan göra patienten svag och trött samt mer infektionskänslig under en period.
Strålbehandling med röntgen- eller gammastrålar används för att döda eventuella cancerceller som lämnats kvar efter operationen och för att förhindra att cancern sprider sig till andra delar av kroppen. Strålningen är effektiv för att krympa tumörer, lindra cancersmärta och kontrollera blödningar. Läkare kombinerar ofta kemoterapi och strålbehandling för bäst effekt.
Efter avslutad behandling sker regelbundna kontroller och blodprover minst en gång per år, och ultraljudsundersökningar eller datortomografi kan behövas för att upptäcka eventuell återfall i tid. Mellan kontrollbesöken är det viktigt att kontakta sin läkare omedelbart om nya symtom uppstår.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online