Tjocktarmscancer, även kallad kolorektal cancer, är en sjukdom som kännetecknas av elakartade (maligna) tillväxter i tjocktarmen, blindtarmen och ändtarmen. Det är en av de vanligaste cancerformerna och den näst största dödsorsaken i cancersammanhang i USA. Varje år rapporteras fler än 100 000 fall, främst bland män och kvinnor som är 50 år eller äldre. Den totala risken att insjukna ligger på cirka sju procent, och överlevnaden beror i hög grad på vilket stadium sjukdomen befinner sig i.
Det främsta kännetecknet för tjocktarmscancer är cancerpolyper i tjocktarmen. Polyperna börjar oftast som godartade celler som klumpar ihop sig till adenomatösa polyper. Med tiden kan dessa icke-cancerogena celler bli elakartade, vilket leder till en diagnos av tjocktarmscancer. Polyperna uppstår i det översta lagret av tarmväggen men kan så småningom tränga igenom tarmen och nå intilliggande organ.
De första symtomen inkluderar ofta inre blödningar, viktnedgång och trötthet. När cancern fortsätter att utvecklas kan symtomen omfatta förändringar i tarmvanorna, exempelvis förstoppning eller diarré, blodig avföring, svarta tjärliknade avföringar eller smärta vid avföring.
Tjocktarmscancer diagnostiseras vanligtvis genom en koloskopi – en endoskopisk undersökning där ett instrument förs in via ändtarmen. Instrumentet är kopplat till en skärm som ger läkaren möjlighet att se hela tjocktarmens längd. Om polyper upptäcks under undersökningen kan de biopsieras och analyseras för att avgöra om de är elakartade.
Blodprov kan även användas för att screena efter förhöjda nivåer av vissa proteiner, vilket kan tyda på förekomsten av cancerpolyper. Röntgen och datortomografi (CT) kan också hjälpa till att upptäcka tumörer, men koloskopi är oftast den föredragna metoden eftersom polyperna då enkelt kan provtas direkt.
Den första behandlingen består i att kirurgiskt ta bort de elakartade polyperna och tumörerna. I tidiga stadier av sjukdomen kan detta ske genom att polyperna avlägsnas i samband med själva koloskopin. Vid mer avancerade stadier kan operationen innebära att den del av tjocktarmen som innehåller cancern tas bort, varefter de återstående delarna kopplas ihop. Under operationen avlägsnas oftast även lymfkörtlar nära tjocktarmen.
Efter operationen används i vissa fall kemoterapi eller strålbehandling för att döda eventuella kvarvarande cancerceller. Detta sker särskilt när cancern har trängt genom tarmväggen, eftersom behandlingen kan bidra till att förebygga återfall och eliminera cancerceller som spritt sig till andra organ.
Överlevnaden för personer med tjocktarmscancer beror på om sjukdomen har spridit sig till andra organ och hur djupt cancern har trängt in i tarmväggen. Om sjukdomen är begränsad till det yttersta lagret av tjocktarmen och inga metastaser (spridning till andra organ) kan påvisas, är den långsiktiga överlevnaden vanligtvis 80 procent eller högre. Hos patienter där sjukdomen har metastaserat till andra organ överlever dock färre än 10 procent mer än fem år.
Genetik och kost kan öka risken att utveckla tjocktarmscancer. Har en eller båda föräldrarna haft sjukdomen är risken ungefär tre gånger högre jämfört med en person utan nära anhöriga med diagnosen. Studier visar dessutom att en fettrik kost ökar risken, eftersom nedbrytningen av fett i kroppen kan bilda cancerframkallande ämnen. En kost rik på grönsaker och fiberrika livsmedel kan hjälpa kroppen att göra sig av med dessa skadliga ämnen.
Tjocktarmscancer kan förebyggas genom tidig upptäckt. Läkare rekommenderar att man gör en årlig rektalundersökning från 40 års ålder samt en koloskopi var tredje till femte år från 50 års ålder. En rektalundersökning kan upptäcka onormala förändringar i tarmen, medan en koloskopi kan identifiera polyper som kan avlägsnas innan de utvecklas till cancer. Personer med höga riskfaktorer rekommenderas ofta att påbörja förebyggande kontroller tidigare.
Kontakta din vårdcentral om du upplever symtom som kan tyda på tjocktarmscancer – ju tidigare sjukdomen upptäcks, desto bättre är prognosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online