Röda blodkroppar, även kallade erytrocyter, räknas normalt inte som klassiska somatiska celler – och det finns en intressant biologisk förklaring till varför.
Somatiska celler är alla de celler som bygger upp kroppen utöver könscellerna (gameterna), alltså spermier och äggceller. Exempel på somatiska celler är hudceller, muskelceller, nervceller och benceller. En gemensam nämnare för dessa celler är att de har en cellkärna med kroppens fullständiga arvsmassa och att många av dem kan dela sig och förnyas.
Röda blodkroppar är högt specialiserade celler vars främsta uppgift är att transportera syre från lungorna ut till kroppens alla vävnader. Det gör de med hjälp av det järnhaltiga proteinet hemoglobin, som ger blodet dess röda färg.
Det som skiljer erytrocyterna från andra celler i kroppen är deras byggnad. När de mognar förlorar de sin cellkärna samt de organeller som krävs för celldelning, exempelvis mitokondrier och ribosomer. Utan kärna kan de varken dela sig eller tillverka nya proteiner – vilket innebär att de inte uppfyller de kriterier som vanligtvis gäller för somatiska celler.
Trots att mogna röda blodkroppar saknar kärna bildas de i benmärgen genom en process som kallas hematopoies, eller blodbildning. Där utvecklas stamceller stegvis till färdiga erytrocyter. Eftersom cellerna arbetar hårt och utsätts för mekaniskt slitage är deras livslängd begränsad till cirka 120 dagar. Därefter bryts de ner i milten och ersätts kontinuerligt av nya celler.
Röda blodkroppar härstammar visserligen från samma ursprung som kroppens övriga celler, men eftersom de saknar cellkärna och förmåga att dela sig betraktas de inte som klassiska somatiska celler. De är istället specialiserade celler med ett enda, livsviktigt uppdrag: att effektivt transportera syre genom hela kroppen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online