Hemopoes är den biologiska process genom vilken kroppens blodkroppar produceras. Processen äger rum främst i benmärgen och styrs av ett antal hormoner och tillväxtfaktorer, bland annat erytropoietin (som stimulerar bildningen av röda blodkroppar), trombopoietin (som reglerar produktionen av blodplättar) samt granulocyt-kolonistimulerande faktor (G-CSF).
Hos vuxna sker huvuddelen av blodbildningen i de blodbildande delarna av skelettet, exempelvis i bäckenbenet, bröstbenet och kotpelaren. Hos foster och nyfödda sker hemopoes även i levern och mjälten.
Processen inleds med de hematopoetiska stamcellerna (HSC). Dessa unika celler finns i benmärgen och har förmåga att både förnya sig själva och differentiera till alla typer av blodkroppar – röda blodkroppar (erytrocyter), vita blodkroppar (leukocyter) och blodplättar (trombocyter).
De hematopoetiska stamcellerna delar sig vidare i två huvudlinjer: gemensamma myeloida progenitorer (CMP) och gemensamma lymfoida progenitorer (CLP).
Den myeloida linjen ger upphov till megakaryocyter, som producerar blodplättar, samt till myeloida celler som neutrofiler, monocyter och eosinofiler – celler som spelar en central roll i kroppens immunförsvar och inflammationssvar.
Den lymfoida linjen utvecklas istället till B-lymfocyter, T-lymfocyter och naturliga mördarceller (NK-celler), vilka tillsammans utgör grunden för det adaptiva och medfödda immunförsvaret.
Eftersom blodkroppar har begränsad livslängd – röda blodkroppar lever exempelvis cirka 120 dagar – måste produktionen pågå kontinuerligt under hela livet. Hemopoes är därför en komplex och strikt reglerad process som är avgörande för att upprätthålla homeostas, syretransport, blodkoagulering och ett fungerande immunförsvar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online