Lungcancer drabbar lungorna – de luftfyllda säckar i andningsorganen vars uppgift är att syresätta blodet. Sjukdomen uppstår när celler börjar dela sig okontrollerat, bildar en tumör och så småningom kan sprida sig till andra delar av kroppen. Lungcancer behandlas med kirurgi, strålterapi, cellgiftsbehandling (kemoterapi) samt andra former av terapi, men chanserna till framgång är betydligt större om cancern upptäcks tidigt.
Här går vi igenom de viktigaste undersökningar som läkare använder för att ställa diagnos vid misstanke om lungcancer.
Utredningen börjar alltid med en grundlig fysisk undersökning och ett samtal om patientens sjukdomshistoria. Läkaren vill bland annat ta reda på om patienten har livsstilsvanor som ökar risken för lungcancer, exempelvis rökning. Även aktuella symtom kartläggs noggrant. Vanliga tecken på lungcancer är långvarig hosta, väsande andning, andnöd, bröstsmärta, blodigt sleim, heshet, svårigheter att svälja samt en blåaktig ton i huden.
Vid en lungröntgen tas bilder av olika delar av bröstkorgen för att studera organen. Röntgenbilderna kan inte med säkerhet fastställa om cancer finns, men de kan visa onormala vävnadsbildningar i lungorna – så kallade noduler – som behöver undersökas vidare.
Vid datortomografi (DT) används en röntgenapparat för att skapa tvådimensionella bilder av buken, bröstkorgen och/eller hjärnan. En DT-undersökning kan visa om cancern har spridit sig utanför lungorna. Magnetresonans (MR) bygger istället på en stark magnet och radiovågor för att avbilda kroppens strukturer, och metoden används också för att hitta avvikelser i andra delar av kroppen.
Vid positronemissionstomografi (PET) injiceras ett radioaktivt läkemedel som gör det möjligt att skapa tredimensionella bilder av kroppens vävnader. Undersökningen visar förändringar i vävnadernas ämnesomsättning och kan påvisa om cancerceller har spridit sig utanför lungorna. En benscintigrafi fungerar på liknande sätt: radioaktivt material samlas i de delar av skelettet där tumörer finns, vilket visar om lungcancern har spridit sig till benen.
Sputumcytologi används för att avgöra om det finns cancerceller i luftvägarna. Sleimprover från patienten analyseras i mikroskop. En begränsning med provet är att cancerceller inte alltid finns i sleimet, vilket innebär att ett normalt resultat inte helt utesluter cancer.
Bronkoskopi är en annan metod för att leta efter tumörer i luftvägarna. Via ett tunt instrument förs en liten sond ner i lungornas centrala delar eller luftvägar, där cellprover tas och därefter undersöks i mikroskop. Vid en nålbiopsi används en tunn nål för att ta prover från lungor, lymfkörtlar eller andra områden där cancern troligen har spridit sig. Nålbiopsi utförs ofta när tumören ligger perifert, alltså ytligt i lungkanten, vilket gör den svår att nå med bronkoskopi.
Ofta behövs flera av dessa undersökningar i kombination för att fastställa diagnosen och hur långt sjukdomen har utvecklats. Ju tidigare lungcancer upptäcks, desto fler behandlingsalternativ finns och desto bättre blir prognosen. Kontakta därför vården om du har långvariga andningsbesvär eller andra symtom som inte går över.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online