
Diffust storcelligt B-cellslymfom (DLBCL) är den vanligaste formen av lymfom hos vuxna. Sjukdomen orsakar en onormal tillväxt av vita blodkroppar – närmare bestämt en typ av lymfocyter som kallas B-celler. I sin maligna form sprider sig cancern snabbt genom kroppen, vilket gör att snabb behandling är avgörande. Med kemoterapi och antikroppsbehandling går det ofta att bota sjukdomen eller åtminstone bromsa dess utveckling, förutsatt att behandlingen sätts in i tid.
En malignitet är en cancerform som sprider sig snabbt och okontrollerat till omgivande vävnader. Till skillnad från godartade (benigna) tumörer har maligna tumörer förmåga att invadera närliggande strukturer samt att sprida sig via blodet eller lymfsystemet till andra delar av kroppen. Det är denna aggressiva spridning som gör snabb diagnos och behandling så viktig.
Lymfom är en cancerform som angriper de vita blodkropparna, de så kallade lymfocyterna, och får dem att växa på ett onormalt sätt. Eftersom lymfocyterna utgör en central del av immunförsvaret kan sjukdomen drabba lymfknutor och lymfatisk vävnad på många olika ställen i kroppen. Lymfom delas huvudsakligen in i två grupper: Hodgkins lymfom och non-Hodgkins lymfom, där DLBCL räknas till den senare gruppen.
Diffust storcelligt B-cellslymfom angriper en särskild sorts lymfocyt som kallas B-lymfocyt. Dessa celler bildas normalt i benmärgen och producerar antikroppar som hjälper kroppen att bekämpa infektioner. Vid DLBCL växer de maligna cellerna mycket aggressivt och bildar snabbväxande tumörer, oftast i lymfknutor men ibland även utanför lymfsystemet. Samtidigt är DLBCL en av de lymfomformer som svarar bäst på behandling.
DLBCL måste behandlas snabbt. Standardbehandlingen består i regel av kombinerad kemoterapi, ofta enligt den så kallade CHOP-regimen, i kombination med antikroppen rituximab (Rituxan). Denna kombination kan bota sjukdomen eller hindra den från att sprida sig vidare. Många patienter uppnår fullständig remission, särskilt om behandlingen påbörjas tidigt.
Patienter vars lymfom kommer tillbaka kan ha nytta av en benmärgs- eller stamcellstransplantation. Även modernare behandlingsformer, exempelvis CAR T-cellsterapi, kan komma ifråga vid återfall. Dessutom kan det vara värdefullt att delta i kliniska studier där nya experimentella läkemedel prövas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online