Mantelcellslymfom är en ovanlig form av lymfom som utgör cirka 4 procent av alla icke-Hodgkinslymfom. Sjukdomen drabbar oftast män över 50 års ålder, är aggressiv och indelas i fyra olika stadier. Tyvärr diagnostiseras de flesta fall först i stadium tre eller fyra, vilket gör tidig upptäckt extra viktig. Behandlingsalternativen är många och omfattar bland annat kemoterapi, strålterapi, immunterapi och stamcellstransplantation.
Indelningen i stadier baseras på var sjukdomen befinner sig, hur många lymfkörtlar som är drabbade samt om cancern spridit sig till andra organ.
Kemoterapi är den vanligaste behandlingsformen vid mantelcellslymfom. Vilken typ av kemoterapi som används beror på vilket stadium sjukdomen befinner sig i, liksom på patientens allmänna hälsa och ålder. Eftersom sjukdomen är så aggressiv och ovanlig krävs ofta betydligt kraftigare behandling än vid andra lymfomtyper. Trots behandling är den genomsnittliga överlevnadstiden två och ett halvt till fyra år.
Enligt LymphomaInfo.net kan immunterapi, som syftar till att stärka immunförsvaret, vara den mest effektiva behandlingsmetoden. En välbeprövad kombination är rituximab – en monoklonal antikropp – tillsammans med CHOP-kuren (cyklofosfamid, adriamycin, vinkristin och prednison).
Det finns även kombinationer av rituximab och mer aggressiva cytostatika. Dessa kan dock vara mycket toxiska och rekommenderas inte för äldre patienter. I sällsynta fall, när cancern spridit sig till centrala nervsystemet, kan så kallad intratekal terapi användas, där läkemedlen injiceras direkt i ryggmärgsvätskan.
Stamcellstransplantation används ofta i kombination med högdoskemoterapi eller strålbehandling. På grund av risken för allvarliga biverkningar lämpar sig vissa former av behandlingen inte för personer över 50 år. Enligt Leukemia & Lymphoma Society har autolog stamcellstransplantation visat sig särskilt effektiv. Vid denna metod fryser man ner patientens egna stamceller och återför dem till kroppen efter en intensiv behandlingsperiod. Metoden anses också vara säker för äldre patienter med mycket god hälsa.
Proteasominhibitorer är biologiska läkemedel framställda av ämnen som förekommer naturligt i kroppen. De verkar genom att hämma de proteiner som cancercellerna behöver för att växa och överleva. Enligt CancerHelp UK pågår kliniska studier för att undersöka om bortezomib, en vanlig proteasominhibitor, ger bättre resultat i kombination med CHOP-kemoterapi eller som ensam behandling.
Strålterapi används ofta tillsammans med kemoterapi och innebär att högt koncentrerade energipartiklar riktas direkt mot lymfomet. Behandlingen används främst under de två första stadierna av sjukdomen och är snabb samt i princip smärtfri. Vanliga biverkningar är öm hud i det behandlade området och trötthet.
Om strålterapi kombineras med stamcellsterapi eller benmärgstransplantation, eller riktas mot hjärnan, kan så kallat somnolenssyndrom uppstå. Detta kännetecknas av extrem trötthet, men är en kortvarig biverkning som med tiden går över.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online