Lymfom är en cancerform som orsakar tumörer i lymfknutor eller annan lymfatisk vävnad. Det finns två huvudtyper av lymfom: Hodgkins sjukdom och non-Hodgkins lymfom. Båda ger liknande symtom, och vilken typ av lymfom det rör sig om avgörs genom en mikroskopisk undersökning av de cancerdrabbade cellerna. Behandlingen baseras på sjukdomens svårighetsgrad och stadium samt vilka regioner av lymfknutor som är drabbade. Det finns flera behandlingsmetoder som används för att bota lymfom, bland annat kemoterapi, strålbehandling, biologisk terapi, stamcellstransplantation och naturläkemedel.
Kemoterapi används för att bota lymfom och innebär att cancerläkemedel injiceras i en muskel eller i blodet, eller att de tas i tablettform. Metoden betraktas som effektiv vid behandling av non-Hodgkins lymfom och kan med fördel kombineras med strålbehandling. Vanliga biverkningar i samband med kemoterapi inkluderar munsår, håravfall, aptitlöshet och influensaliknande symtom.
Strålbehandling är en standardmetod för att behandla non-Hodgkins lymfom. Behandlingen använder externa strålar för att döda cancerceller. Risken att cancern återkommer på samma plats där strålbehandlingen givits är endast 1 procent. Biverkningar inkluderar illamående, diarré, hudirritation samt trötthet. Möjliga långtidseffekter är huvudvärk, lungskador och andningssvårigheter.
Behandling med monoklonala antikroppar används för att bota lymfom. Dessa inkluderar läkemedlen Bexxar och Rituxan. Rituxan ges vanligtvis intravenöst och kan användas ensamt utan andra läkemedel. Inga allvarliga biverkningar har kopplats till Rituxan. Bexxar administreras också intravenöst; den första dosen innehåller en spårmängd radioaktivitet, medan den andra dosen innehåller radioaktivt jod. Möjliga negativa effekter av Bexxar är frossa, feber och en tillfällig minskning av blodvärdena.
Både allogena och autologa stamcellstransplantationer används för att bota lymfom som är i remission eller som har återkommit efter tidigare behandling. Vid en allogen transplantation överförs stamceller från en annan person till patienten. Vid en autolog transplantation används patientens egna stamceller, som tas ut flera veckor innan behandlingen påbörjas och sedan återförs när behandlingen är avslutad. Möjliga allvarliga biverkningar av stamcellstransplantationer inkluderar lungskador, grå starr, infertilitet, benskador och klimakteriebesvär.
Den naturliga örten astragalus kan stimulera T-celler, det vill säga de immunceller som bekämpar infektioner. Örten hjälper också till att minska de skadliga effekterna av cancerceller, bakterier och virus. Observera att patienter med hudinfektion eller feber inte bör använda astragalus.
Prognosen vid lymfom har förbättrats avsevärt tack vare moderna behandlingsmetoder, och många patienter kan uppnå fullständig bot. Vilken behandling som passar bäst beror på lymfomtypen, sjukdomsstadiet och patientens allmänna hälsa. Det är alltid viktigt att diskutera behandlingsalternativ och eventuella biverkningar med sin läkare för att få en individanpassad vårdplan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online