Non-Hodgkins lymfom är en cancerform som uppstår i det lymfatiska systemet, en viktig del av kroppens immunförsvar. Orsaken till sjukdomen är ännu inte känd. Även om den kan drabba personer i alla åldrar är det enligt Mayo Clinic framför allt människor över 60 år som insjuknar. Vanliga symtom är nattliga svettningar, trötthet, klåda i huden och feber.
Det finns flera olika typer av non-Hodgkins lymfom, beroende på vilken celltyp som drabbats. Enligt Leukemia and Lymphoma Society har de flesta patienter B-cellslymfom, medan T-cellstypen utgör den andra huvudgruppen. Sjukdomen klassificeras också efter hur snabbt den växer – antingen som låggradig (långsamväxande) eller höggradig (aggressiv). Vilken behandling som rekommenderas beror på lymfomets stadium, vilken celltyp som är inblandad samt patientens ålder och allmänna hälsa.
Det finns flera olika behandlingsalternativ, och patienter med non-Hodgkins lymfom får ofta en kombination av flera behandlingar. Kemoterapi används ofta, och vanliga läkemedel är karboplatin och vinkristin. Läkemedlen kan ges via munnen, intravenöst eller, hos vissa patienter, genom injektion i ryggmärgsvätskan. Enligt Mayo Clinic används även strålbehandling i vissa fall – antingen som extern eller intern strålning. Enligt National Cancer Institute kan dessutom biologisk behandling, exempelvis monoklonala antikroppar, ges. Denna behandlingsform utnyttjar patientens eget immunförsvar för att hjälpa till att förstöra cancercellerna.
Biverkningarna av kemoterapi vid non-Hodgkins lymfom liknar dem vid andra cancerformer. De inkluderar kräkningar, minskat antal vita blodkroppar, sår i munnen och håravfall. Vanliga biverkningar av biologisk behandling är utslag, trötthet och huvudvärk. Strålbehandling kan orsaka hudirritation och magbesvär. Stödbehandling med läkemedel kan ges för att lindra vissa biverkningar, till exempel illamående, vilket gör behandlingsperioden mer hanterbar för patienten.
Exakta behandlingsplaner varierar från fall till fall, men standardkemoterapi vid B-cellslymfom – den vanligaste formen av non-Hodgkins lymfom – pågår i ungefär sex månader. Kemoterapin ges vanligtvis i tre- eller fyraveckorscykler, men intervallen kan ibland förkortas till två veckor beroende på patientens tillstånd. Biologisk behandling ges som veckovisa injektioner, oftast under en period av fyra veckor. Strålbehandling kan ges dagligen under flera veckor, beroende på vilket stadium lymfomet befinner sig i.
Vissa patienter med tidigt upptäckt, låggradigt lymfom utan symtom behöver inte behandlas direkt utan kan istället följas noggrant med regelbundna kontroller. Om tillståndet försämras påbörjas behandlingen. Behandlingen av barn med non-Hodgkins lymfom skiljer sig ofta från den som ges till vuxna. Eftersom barn fortfarande växer och utvecklas kan vissa behandlingar få biverkningar som stör tillväxt och inlärning. Enligt American Cancer Society ges därför strålning till barn endast i begränsad omfattning, medan andra behandlingar som kemoterapi ges betydligt oftare.
Med moderna behandlingsmetoder har prognosen för många patienter med non-Hodgkins lymfom förbättrats avsevärt. Det är alltid viktigt att diskutera individuella behandlingsalternativ med sin läkare för att tillsammans ta fram den bästa planen utifrån sjukdomens typ, stadium och den egna hälsan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online