Hodgkins sjukdom – även kallad Hodgkins lymfom – är en cancerform som utgår från lymfsystemet. Lymfsystemet består av lymfvätska, lymfknutor och lymfkärl, samt mjälte, bräss (thymus), halsmandlar och benmärg. Sjukdomen kan drabba både barn och vuxna.
Vilken behandling som väljs beror på flera faktorer, bland annat patientens ålder, sjukdomshistoria, allmänna hälsotillstånd och hur långt sjukdomen har framskridit. Detta bedöms genom så kallad stadieindelning, det vill säga en kartläggning av sjukdomens utbredning i lymfsystemet. Stadieindelningen görs utifrån symtombeskrivningar, laboratorietester och röntgenundersökningar. Hodgkins sjukdom är i regel botbar om den upptäcks i ett tidigt skede.
Standardbehandlingen vid Hodgkins sjukdom är kemoterapi, strålbehandling eller en kombination av båda.
Kemoterapi består av ett eller flera cellhämmande läkemedel som kan kombineras på olika sätt. Vanligt förekommande preparat är mekloretamin, vinkristin, prednison, prokarbazin, klorambucil, vinblastin, doksorubicin, bleomicin och etoposid.
Vid strålbehandling riktas högenergetiska partiklar, gammastrålar eller röntgenstrålar direkt mot cancercellerna för att döda dem.
I vissa fall kan behandlingen innefatta högdoskemoterapi i kombination med benmärgstransplantation eller perifer stamcellstransplantation. Dessa metoder används vanligen när sjukdomen inte svarar på standardbehandling eller återkommer kort tid efter den första behandlingen.
Vid en transplantation måste patienten vårdas i isolering medan de sjuka cellerna dödas av högdoskemoterapin. Därefter återförs friska celler – tagna från patientens egen eller en givares benmärg eller blod – till kroppen för att ersätta de destruerade cellerna.
Patienter med Hodgkins sjukdom kan ibland vara behöriga att delta i kliniska studier vid forskningssjukhus, där nya behandlingsmetoder prövas.
Som vid de flesta former av konventionell kemoterapi finns obehagliga biverkningar, exempelvis illamående och kräkningar, diarré och förstoppning, håravfall, viktuppgång eller viktnedgång samt munsår. Dessa kan oftast kontrolleras med andra läkemedel.
Högdoskemoterapi kan ge svårare biverkningar och orsaka bestående skador på organ som lever och njurar.
Benmärgs- och stamcellstransplantationer medför hög infektionsrisk eftersom patientens immunförsvar tillfälligt är undertryckt. Metoderna kan även ge permanenta skador på hjärtat och andra organ.
Patienter som genomgår strålbehandling löper dessutom ökad risk att senare utveckla andra cancerformer.
Utöver den konventionella vården finns andra behandlingsformer, ofta beskrivna som "komplementär" respektive "alternativ" terapi.
Komplementär behandling används tillsammans med konventionell vård, i tron att den ska minska biverkningarna, lindra besvären vid sjukdomen eller stärka patientens moral. Exempel är meditation, avslappningsövningar, akupunktur och massageterapi.
Alternativ behandling medför risker eftersom den används i stället för – inte som komplement till – konventionell vård. En rekommenderad kur med kosttillskott eller vitaminer kan exempelvis inte bara sakna effekt utan även skada kroppen. Effekten av alternativa behandlingar är dessutom svår eller omöjlig att testa vetenskapligt. Den tid som läggs på en verkningslös alternativ behandling gör att cancern hinner fortsätta utvecklas innan patienten slutligen väljer konventionell vård, som då kan behöva bli mer omfattande.
Enligt Mayo Clinic går de flesta fall av Hodgkins sjukdom att behandla framgångsrikt. Den femåriga överlevnaden för patienter med stadium I eller II som får behandling är 95 procent. För patienter med stadium III eller IV ligger den femåriga överlevnaden runt 60–70 procent.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online