Det lymfatiska systemet är en del av immunförsvaret och består av lymfknutor, lymfocyter (vita blodkroppar), mjälten, halsmandlarna, adenoiderna och benmärgen. Lymfcancer, även kallat lymfom, är en grupp cancersjukdomar som drabbar lymfocyterna – celler som normalt skyddar kroppen genom att angripa patogener och bekämpa infektioner. Många olika cancerformer ryms under begreppet lymfom, och de flesta är aggressiva former som kan sprida sig snabbt i kroppen.
Lymfom delas generellt in i två huvudkategorier: Hodgkins lymfom och non-Hodgkins lymfom. Om så kallade Reed-Sternberg-celler påträffas klassificeras sjukdomen som en form av Hodgkins lymfom. Dessa är jätteceller med två eller flera cellkärnor. Hittas däremot inga Reed-Sternberg-celler klassificeras lymfomet som en av de mer än 30 typerna av non-Hodgkins lymfom. Eftersom det finns så många olika varianter, som kan se likadana ut under mikroskopet men fungera olika och svara på olika behandlingar, kan klassificeringen vara komplex.
Vissa symtom på lymfom liknar dem vid många andra, mindre allvarliga tillstånd: viktnedgång, feber, frossa, trötthet, nattsvettningar och ibland klåda. Till skillnad från vid en vanlig infektion går dessa besvär dock inte över på några dagar eller med antibiotikabehandling. Svullna lymfknutor under armarna, på halsen eller i ljumsken är ett annat vanligt tecken. Svullnaden är oftast smärtfri, men kan orsaka obehag som domningar, stickningar eller viss smärta om den trycker på blod- eller lymfkärl.
Den exakta orsaken till lymfcancer har ännu inte fastställts, men läkare vet att vissa faktorer kan öka risken att utveckla sjukdomen. Även om lymfom kan drabba personer i alla åldrar uppstår de flesta fall av non-Hodgkins lymfom hos personer över 60 år. Hodgkins lymfom är vanligast hos personer under 35 år eller över 55 år. Infektioner som hiv, hepatit och Epstein-Barr-virus anses öka risken, liksom autoimmuna sjukdomar. Dessutom har exponering för gifter i bekämpningsmedel, lösningsmedel och till och med svart hårfärg kopplats till utvecklingen av lymfom.
I det första stadiet av lymfom är cancercellerna begränsade till ett specifikt område, vanligtvis en lymfknuta. I stadium två har sjukdomen spridit sig till mer än en lymfknuta eller till omgivande vävnad. Symtomen kan fortfarande vara obemärkta i dessa tidiga stadier, men upptäcks sjukdomen här är prognosen för patienten god. I stadium tre har cancercellerna lossnat från lymfknutorna och börjat sprida sig till vävnader i hela kroppen, vilket gör det betydligt svårare att utrota sjukdomen. När lymfomet har nått stadium fyra har cancern i allmänhet spridit sig till benmärgen eller till viktiga organ som levern. Prognosen är dålig i detta skede, och behandlingen är mycket påfrestande för kroppen.
Lymfom behandlas av en onkolog, som oftast är specialiserad inom just detta cancerområde. Behandlingen anpassas efter flera faktorer: typ, undertyp, vilket stadium cancern har nått samt patientens allmänna hälsa, ålder, sjukdomshistoria och andra samtidiga tillstånd. Lymfom behandlas vanligtvis med strålterapi, kemoterapi eller biologisk terapi. Ju tidigare diagnosen ställs och ju snabbare patienten påbörjar behandling, desto större är chansen till bot.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online