Differentialdiagnosen vid mesenteriska och omentala mjukvävnadsknölar omfattar ett brett spektrum av tillstånd – både neoplastiska och icke-neoplastiska. Sarkom är visserligen en möjlig diagnos, men det är avgörande att även beakta andra orsaker. Några av de viktigaste övervägandena redovisas nedan.
Mesenteriska och omentala knölar kan orsakas av en rad inflammatoriska tillstånd, såsom mesenterial pannikulit, Crohns sjukdom och divertikulit. Dessa tillstånd kan ge förtjockning och inflammation i mesenteriet och omentum, vilket i sin tur leder till bildning av knölar.
Lipom är godartade fettumörer som kan förekomma i mesenteriet och omentum. De är vanligtvis väl avgränsade och kännetecknas av ett mjukt, gulaktigt utseende.
Knölar i mesenteriet och omentum kan också motsvara förstorade lymfkörtlar. Detta kan uppstå som reaktion på infektion, inflammation eller malignitet.
Hemangiom och lymfangiom är godartade kärltumörer som kan uppträda i mesenteriet och omentum. Även dessa är oftast väl avgränsade och kan ha ett rött eller blåaktigt utseende vid inspektion.
Förutom sarkom finns flera andra maligna lesioner som kan drabba mesenteriet och omentum, bland annat karcinomos, lymfom och metastatisk sjukdom. Dessa lesioner kan ha ett varierande bildutseende och åtföljs ofta av andra symtom, såsom buksmärtor, viktnedgång eller trötthet.
Med tanke på det stora antalet tänkbara orsaker är en grundlig utredning nödvändig för att fastställa karaktären hos mesenteriska och omentala mjukvävnadsknölar. Utredningen kan innefatta bilddiagnostik i form av ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetkameraundersökning (MRI), kompletterad med biopsi eller kirurgisk exstirpation för att erhålla en säker vävnadsdiagnos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online