Ultraljudsteknik har många användningsområden inom medicinen, och män med prostatacancer kan dra nytta av ultraljud både under diagnos- och behandlingsfaserna av sjukdomen. Att känna till fördelarna och riskerna med dessa metoder hjälper patienten och hans läkare att fatta välgrundade beslut när olika behandlingsalternativ övervägs.
Transrektalt ultraljud är en diagnostisk teknik som används för att upptäcka och utreda prostatacancer. Undersökningen tar bara 5 till 15 minuter och utförs polikliniskt, det vill säga utan sjukhusvistelse. En liten, glidmedelsbelagd sond förs in i ändtarmen och sänder ut ljudvågor mot prostatan. Vågorna studsar tillbaka som ekon från körteln och registreras av en dator, som omvandlar dem till bilder på en skärm.
Eftersom tumörvävnad ger andra ekon än frisk prostatavävnad kan läkaren använda bilderna för att lokalisera misstänkta områden och mäta tumörernas storlek. Metoden används också ofta för att styra biopsinåler till rätt plats vid vävnadsprovtagning.
Innan ett transrektalt ultraljud får de flesta patienter ett lavemang för att tarmen ska bli tom från avföring och gaser, vilket ger tydligare bilder. Under undersökningen ligger patienten på vänster sida med böjda knän. Sonden förs varsamt in i ändtarmen, vilket kan kännas obekvämt men sällan orsakar större smärta.
Undersökaren rör sonden runt i ändtarmen för att samla bilder av hela prostatan, mäta körtelns volym samt mäta eventuella tumörer. Undersökningen kräver ingen återhämtningsperiod och orsakar normalt inga biverkningar.
HIFU (High Intensity Focused Ultrasound) använder ultraljudsteknik inte bara för att bilda bilder utan också för att aktivt behandla prostatacancer. Vid HIFU riktas starkt fokuserade ultraljudsvågor mot prostatan via ändtarmen. Energin värmer upp målvävnaden snabbt till temperaturer som förstör cellerna, inklusive de cancerogena. Läkaren använder samma givare både för att leverera energin och för att följa behandlingen med ultraljudsbilder i realtid, vilket gör att behandlingen kan anpassas efter hur vävnaden reagerar.
HIFU utförs i narkos eller spinalbedövning, beroende på vilken behandlingsapparat som används. Även om behandlingen sker via ändtarmen känner patienten varken smärta eller obehag tack vare bedövningen. Behandlingen inleds med att läkaren tar ultraljudsbilder av prostatan och planerar exakt var energin ska riktas. Därefter skickas ultraljudsvågorna in i körteln med samma givare.
Efter två till tre timmar är målområdet förstört och patienten flyttas till uppvakningen. De flesta patienter kan lämna kliniken samma dag som behandlingen genomfördes.
HIFU medför vissa risker, men andelen patienter som drabbas av biverkningar är betydligt lägre än vid många traditionella behandlingsmetoder. Enligt Prostate Cancer Research Institute får färre än 2 procent urininkontinens efter HIFU, medan impotens förekommer hos cirka 28 till 30 procent. Vanliga biverkningar av konventionell prostatacancerbehandling, som tarmbesvär, blödningar och plötsliga trängningar, är betydligt ovanligare vid HIFU.
Efter behandlingen bär de flesta patienter en urinkateter i ungefär två veckor så att blåsan kan tömmas ordentligt medan vävnaden läker. I övrigt återgår patienterna normalt till sina vardagsrutiner inom några dagar.
När denna artikel ursprungligen publicerades befann sig HIFU i USA endast i kliniska prövningsstadier, och patienter som ville prova metoden behövde antingen delta i studier eller resa utomlands till godkända behandlingskliniker. Sedan dess har utvecklingen gått framåt: år 2015 godkände den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA HIFU som vävnadsablationsbehandling för prostatan, och metoden finns idag etablerad även i Europa och flera andra delar av världen.
Du som överväger HIFU bör alltid diskutera lämpligheten med din urolog. Kriterierna för behandling varierar, bland annat beroende på tumörens stadium och placering, och en individuell bedömning avgör om HIFU är rätt alternativ just för dig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online