Att lära sig mer om strupcancer kan kännas förvirrande, eftersom begreppet strupcancer egentligen inte är ett medicinskt vedertaget termbegrepp. Flera olika cancerformer som sitter i halsområdet brukar sammanfattas under samma namn, men var och en är i själva verket en egen diagnos med unika egenskaper, symtom och behandlingsmetoder. För att kunna orientera sig är det därför viktigt att veta exakt vilken typ av cancer som avses.
Gemensamma symtom för de flesta former av strupcancer är ett ihållande halsont, öronsmärta, smärta i samband med sväljning, heshet samt en knöl på halsen. De tre huvudsakliga behandlingsvägarna är strålbehandling, cytostatikabehandling (kemoterapi) och kirurgi. Nedan går vi igenom de fem vanligaste typerna.
Struphuvudet, även kallat larynx, är den del av halsen som innehåller stämbanden och gör det möjligt för oss att tala. Struphuvudscancer är den form som många tänker på när de hör talas om strupcancer, och den anses ofta vara den mest allvarliga varianten. Anledningen är risken för trakeostomi – en operation där hela struphuvudet tas bort, vilket innebär att patienten förlorar rösten permanent och behöver ett talhjälpmedel för att kunna kommunicera.
Så länge som inte hela struphuvudet behöver tas bort bevaras dock rösten. Vid kirurgisk behandling avlägsnas antingen en del av struphuvudet eller, i de mest svåra fallen, hela organet. Om endast en del opereras bort kombineras ingreppet ofta med strålbehandling för att döda eventuella kvarvarande cancerceller.
Hypofarynx ligger längst ned i halsen, där den övergår i både luftstrupen (trachea) och matstrupen (esofagus). Den vanligaste behandlingen är kirurgi för att avlägsna det sjuka området. I lindriga fall räcker det med att ta bort mindre vävnadsområden, ibland tillsammans med närliggande lymfkörtlar. Vid mer avancerad sjukdom kan delar av både struphuvudet och svalget behöva tas bort, och i de mest extrema fallen avlägsnas hela struphuvudet samt en del av svalget.
Ett positivt besked är att cytostatika ofta ges före operationen för att krympa tumören. Det kan i bästa fall innebära att struphuvudet kan bevaras helt.
Sköldkörtelcancer är en form som idag går allt bättre att behandla. Det finns fyra huvudtyper: papillär, follikulär, medullär och anaplastisk sköldkörtelcancer. Den papillära varianten är både den vanligaste och den som har bäst prognos, medan den anaplastiska är ovanligast och betydligt svårare att behandla.
Kirurgi är den mest rekommenderade behandlingen vid samtliga typer och innebär antingen en partiell eller en total borttagning av sköldkörteln. Efter operationen ges ofta strålbehandling för att eliminera eventuella kvarvarande cancerceller. Om hela sköldkörteln tas bort krävs livslång hormonbehandling, eftersom sköldkörtelns hormoner styr blodtryck, puls och flera andra livsviktiga kroppsfunktioner.
Orofarynx utgör den mellersta delen av svalget och omfattar halsmandlarna (tonsillerna) samt en del av tungans rot. Utöver de vanliga strupcancersymtomen kan smärta bakom bröstbenet, långvarig hosta och oförklarlig viktminskning vara tecken på denna cancerform. Orofaryngeal cancer har dessutom kopplats starkt till HPV-infektioner.
Vid denna typ inleds behandlingen oftast med antingen cytostatika eller strålbehandling, för att undvika onödigt omfattande vävnadsborttagning. Kirurgi används främst som sista alternativ, eftersom det är tekniskt svårt att avlägsna vissa delar av orofarynx utan att påverka tal- och sväljfunktionen.
Nasofarynx ligger bakom näshålan, nära skallbasen. Denna cancerform räknas ibland som en typ av munhålecancer, men sprider sig ofta till andra delar av halsen och klassificeras då som en form av strupcancer. Utöver de gemensamma symtomen kan knöl i näsan, tal- och andningssvårigheter, näsblod, huvudvärk, nedsatt hörsel och pipande ljud i öronen (tinnitus) förekomma.
Strålbehandling är vanligtvis den första behandlingsformen vid nasofaryngeal cancer, eftersom tumörens läge ofta gör operation svår. Om strålbehandlingen inte ger full effekt kompletteras den med kirurgi för att avlägsna kvarvarande sjuklig vävnad.
Rökning, stora mängder alkohol och vissa HPV-virus är de viktigaste riskfaktorerna för flera av dessa cancerformer. Kontakta din vårdcentral om du varit hes i mer än två till tre veckor, har svårt att svälja eller känner en knöl på halsen som inte försvinner. Ju tidigare en diagnos ställs, desto större är chanserna till en lyckad behandling och bevarad livskvalitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online