Vitblodskroppsantal (WBC) är en icke-specifik men stödjande markör vid streptokokkfaryngit. Att förstå dess typiska mönster hjälper klinisk korrelation.
Förväntade WBC-befint vid GAS-faryngit
- Leukocytos: WBC 12 000–20 000/µL vanligt (normal 4 500–11 000).
- Neutrofilcytos: Absolut neutrofilantal (ANC) förhöjt; vänster skift (band >10%) indikerar aktiv bakteriell respons.
- Lymfocytos: Kan vara närvarande tidigt (viral koinfektion) eller vid infektionsmononukleos mimicry.
- Eosinofilcytos: Ovanlig; tyder på allergisk/parasitär eller läkemedelsreaktion.
Diagnostisk nytta & Begränsningar
- Inte diagnostisk: Överlapp med virusinfektioner (EBV, CMV, adenovirus) som också orsakar leukocytos/lymfocytos.
- Stödjande: Leukocytos + neutrofilcytos + vänster skift ökar pretest-sannolikhet.
- Utseende: Normal WBC utesluter inte streptokokkfaryngit (särskilt hos vuxna, tidig presentation).
Kompletterande inflammationsmarkörer
| Markör | Streptokokkfaryngit mönster | Nytta |
|---|
| BSR / CRP | Förhöjda (CRP mer akut) | Inflammationssvårighetsgrad; trender med behandling |
| Prokalcitonin (PCT) | Låg/måttligt förhöjd | Hjälper skilja bakteriell vs viral (högre vid svår bakteriell) |
| ASO / Anti-DNase B | Stiger 1–3 veckor post-infektion | Retrospektivt bevis; bekräftar nyligen GAS (ARF/PSGN arbetsuppgift) |
Helblodstatus (CBC) i kontext
- Beställs när: Diagnos osäker, svår presentation, misstänkta komplikationer (abscess, sepsis), eller baslinje för övervakning.
- Inte behövs för okomplicerad streptokokkfaryngit med positiv RADT/odling.
Särskilda överväganden
- Infektionsmononukleos (EBV): Lymfocytos >50% med atypiska lymfocyter; splenomegali; negativ RADT.
- Leukemi: Blaster på smörjning, cytopenier, bestående symtom — akut hematologi-remiss.
- Neutropeni: Kan maskera leukocytos; bedöm ANC.
- Kortikosteroidbruk: Demargination → neutrofilcytos utan vänster skift.
Slutsats
WBC-antalet är ett tillägg, inte en domare. RADT/NAAT/odling bekräftar GAS. CBC lägger kontext för svårighetsgrad, komplikationer eller alternativa diagnoser – men behandlingsbeslut vilar på mikrobiologisk bekräftelse.
