Streptokokkfaryngit orsakas i övervägande majoritet av en enda bakterieart, även om sällsynta undantag finns.
Primär patogen
- Streptococcus pyogenes (Grupp A Streptokocker, GAS): Ansvarig för >95% av bakteriella faryngitfall.
- Gram-positiva kokker i kedjor; β-hämolytiska på blodagar.
- Lancefield Grupp A kolhydratantigen (definitiv gruppering).
- M-protein (största virulensfaktor, >200 emm-typer) — antifagocytär, antigenvariation.
- Pyrogena exotoxiner (SpeA, SpeB, SpeC, etc.) — superantigener som orsakar skarlakansfeber, toxisk chock.
Sekundära patogener (Sällsynta)
- Streptococcus dysgalactiae subsp. equisimilis (Grupp C Streptokocker): Orsakar faryngit kliniskt oskiljd från GAS; β-hämolytisk; PYR+; bakitracinresistent. Står för <5% av fall; vanligare hos vuxna, zoonotisk potential.
- Streptococcus anginosus grupp (Grupp F/G): Orsakar oftast abscesser; sällan faryngit.
- Arcanobacterium haemolyticum: Orsakar faryngit + skarlakansliknande utslag hos tonåringar/unga vuxna; β-hämolytisk; katalasnegativ; CAMP-test omvänd (förstärkt hämolys av S. aureus β-hämolysin).
Icke-streptokokkiska bakteriella orsaker (Mycket sällsynta)
- Neisseria gonorrhoeae (sexuell exponering).
- Corynebacterium diphtheriae (ovaccinerade, endemiska områden).
- Yersinia enterocolitica, Fusobacterium necrophorum (Lemierre-syndrom).
Diagnostisk implikation
- RADT och NAAT riktar mot GAS-specifika antigen/gen (t.ex. spy, sda1).
- Odling identifierar icke-GAS β-hämolytiska streptokocker om RADT negativ men klinisk misstanke hög.
- Behandling för Grupp C/G faryngit: Samma som GAS (penicillin) — förebygger suppurativa komplikationer; ARF-risk obevist men biologiskt rimlig.
Epidemiologi
- Topp: Sen höst till tidig vår.
- Ålder: 5–15 år (högst incidens); sällan <3 år.
- Asymptomatiskt bärarskap: 10–20% skolbarn.
När läkare säger "streptokokkfaryngit" menar de GAS-faryngit. Mikrobiologin är präcis, behandlingen är standardiserad, och komplikationerna är förebyggbara.
