Tumörer i huvud och hals – symtom, riskfaktorer och behandling

Större delen av alla tumörer i huvudet och halsen uppstår i slemhinnor som ligger öppna mot yttervärlden. Hit räknas tumörer i spottkörtlarna, läpparna, tungan, bihålorna, näshålan, struphuvudet (larynx) samt lymfkörtlarna i övre delen av halsen. Även tumörer i svalget – det ihåliga röret som löper från bakom näsan ner till matstrupen och luftstrupen – ingår i denna grupp.

Tumörer i hjärnan, skallen, ögat, sköldkörteln, huden och huvudets muskler räknas däremot inte till gruppen huvud- och halstumörer, enligt amerikanska National Cancer Institute.

Hur vanligt är det?

Enligt Mayo Clinic diagnosticeras cirka 60 000 amerikaner varje år med tumörer i huvud och hals, vilket motsvarar mellan fyra och sex procent av alla nya cancerfall. Fler än tre gånger så många män som kvinnor drabbas, och skillnaden är ännu större när det gäller struphuvudscancer. Förklaringen är att män i högre grad ägnar sig åt aktiviteter som utgör kända riskfaktorer, exempelvis tobaksrökning och alkoholkonsumtion.

Riskfaktorer

Tobak – både rökning och tuggning – samt alkohol betraktas som de största riskfaktorerna för tumörer i huvud och hals. Enligt National Cancer Institute kan hela 85 procent av alla fallen kopplas enbart till tobaksbruk. Andra riskfaktorer som är kopplade till specifika tumörtyper i huvud- och halsregionen inkluderar:

• Dålig munhygien
• Exponering för solen
• Infektion med humant papillomvirus (HPV)
• Inandning av asbest
• Inhalation av trä- och nickeldamm
• Tuggning av paan eller betelkvid, ett blad som ofta tuggas av personer med sydostasiatiskt ursprung

Symtom och diagnos

Vanliga symtom på tumörer i huvud och hals är knölar eller sår som inte läker, en halsont som inte går över, smärta, kronisk dålig andedräkt och förändringar i rösten. Viktminskning kan också förekomma hos personer som har svårt att svälja.

För att fastställa en diagnos kan läkare genomföra en fysisk undersökning, blod- och urinprov, röntgenundersökningar och/eller datortomografi (CT) samt en biopsi, där ett vävnadsprov tas från det misstänkta området. Om biopsin visar sig vara elakartad (malign) kommer tumören även att stadieindelas för att avgöra om cancern har spridit sig till andra delar av kroppen, enligt National Cancer Institute.

Behandlingsalternativ

Behandlingen varierar beroende på cancerns stadium och var i kroppen tumören sitter. Enligt Mayo Clinic finns tre huvudsakliga behandlingsalternativ:

• Kirurgi: Tumören avlägsnas operativt tillsammans med en del av den friska vävnaden runt omkring, så kallade marginaler.
• Strålbehandling: Högenergetiska röntgenstrålar riktas mot tumörområdet. Strålbehandling kan ges ensam eller som komplettering efter en operation.
• Kemoterapi: Läkemedel som är utformade för att döda cancerceller ges till patienten.

Biverkningar att tänka på

Alla behandlingsformer medför biverkningar som bör diskuteras noggrant med ditt vårdteam innan behandlingen påbörjas. Kirurgi kan förändra patientens ansiktsutseende eller påverka förmågan att tugga, svälja och tala, enligt National Cancer Institute. Under strålbehandling kan patienter uppleva irritation i slemhinnorna, nedsatt smak, hängande hud och stelhet i käken som i vissa fall kan bli bestående. Vanliga biverkningar av kemoterapi är illamående, kräkningar, diarré, håravfall och sår i munnen – dessa brukar dock avta efter avslutad behandling.