Både zinkmonometionin och zinkpikolinat är biologiskt tillgängliga former av mineralet zink, vilket innebär att de kan tas upp i tarmarna och utnyttjas av kroppens celler. Båda formerna är kelaterade, det vill säga zinkatomen är bunden till en annan molekyl. Det finns viss forskning som tyder på att kelaterat zink lättare passerar tarmväggen och därmed får en bättre upptagbarhet. Den största skillnaden mellan de två formerna är vilken typ av kelateringsmolekyl de innehåller.
Elementärt zink är ett essentiellt mineral, vilket betyder att vi behöver få i oss det via kosten. Det tas upp från tarmarna och transporteras till varje cell i kroppen. Zink fungerar som en viktig katalysator i många av kroppens otaliga biokemiska reaktioner och är en strukturell beståndsdel i både cellmembran och proteiner.
Mineralet spelar dessutom en central roll i immunförsvaret och verkar som antioxidant genom att skydda cellerna mot skador från fria radikaler. Zink fungerar även som transkriptionsfaktor för DNA, vilket innebär att det reglerar genuttrycket i kroppens celler.
Enligt National Institutes of Health (NIH) kan zink bidra till att lindra eller förbättra följande hälsotillstånd:
Enligt Linus Pauling Institute kan zinktillskott dessutom hjälpa vid följande tillstånd som kompliceras av zinkbrist:
Molekylen zinkpikolinat består av en zinkatom som är bunden till en pikolinsyremolekyl. Pikolinsyra syntetiseras naturligt i levern och lagras sedan i bukspottskörteln. Under matsmältningen frisätts den till tarmarna, där den binder till mineraler som zink och främjar deras upptag.
En studie från 1987 av S.A. Barrie med kollegor vid John Bastyr College of Naturopathic Medicine visade att zinkpikolinat togs upp bättre i människokroppen än både zinkcitrat och zinkglukonat. Detta gör zinkpikolinat till en av de mest välstuderade kelaterade zinkformerna på marknaden.
Zinkmonometionin är en kombination av mineralet zink och aminosyran metionin. Tillverkare hävdar att zinkmonometionin lättare tas upp av kroppen eftersom metionin är den aminosyra som absorberas mest effektivt. InterHealth Nutraceuticals har publicerat tre prekliniska studier som stödjer detta påstående – ett bevismaterial som dock är mindre auktoritativt och entydigt än resultaten från en fullständig kontrollerad klinisk studie.
Ett vanligt varumärke för zinkmonometionin är OptiZinc, som kombinerar zink och metionin i förhållandet 1:1.
Båda formerna erbjuder god upptagbarhet jämfört med oorganiskt zink som zinkoxid. Zinkpikolinat har stöd av kontrollerad mänsklig forskning, medan zinkmonometionin i större utsträckning bygger på tillverkares egna prekliniska data. Det rekommenderade dagliga intaget av zink för vuxna ligger på cirka 8–11 mg elementärt zink. Undvik att överskrida den övre säkra gränsen på 40 mg per dag utan att rådfråga läkare, eftersom långvarigt högt intag kan leda till kopparbrist och andra biverkningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online