Pepsinogen är ett så kallat proenzym (zymogen), alltså en inaktiv föregångare till ett enzym. I magsäcken omvandlas det till det aktiva enzymet pepsin, som spelar en central roll i proteinnedbrytningen. Denna aktivering katalyseras av vätejoner (H+), som finns i höga koncentrationer i magsäckens starkt sura miljö med ett pH på cirka 1,5–2.
Omvandlingen av pepsinogen till pepsin sker i flera samverkande steg:
Vätejoner binder till specifika aminosyrarester i pepsinogenmolekylen. Detta utlöser en konformationsförändring, det vill säga att molekylens tredimensionella struktur förändras. Därigenom exponeras enzymets aktiva säte, som tidigare var dolt och blockert.
När det aktiva sätet har frilagts kan pepsinogenmolekylen klyva en peptidbindning mellan två specifika aminosyror inom sig själv. Vid denna klyvning frisätts en mindre peptidsekvens som tidigare täckt det aktiva sätet. Resultatet är att pepsinogenet omvandlas till sitt aktiva enzym, pepsin.
När en första mängd pepsin har bildats accelererar processen kraftigt. Pepsin kan nämligen självt klyva peptidbindningar i andra pepsinogenmolekyler och därmed aktivera dem. Denna självförstärkande mekanism, en positiv återkoppling, gör att en stor mängd pepsin snabbt blir tillgänglig när matsmältningen av proteinrik mat påbörjas.
Pepsin är ett mycket potent proteinnedbrytande enzym som skulle kunna skada kroppens egna vävnader om det var aktivt på fel plats. Eftersom aktivering endast sker i den sura miljön i magsäcken skyddas bland annat bukspottkörteln och tunntarmen, där pH är betydligt högre. Pepsinogen utsöndras av magsäckens huvudceller och aktiveras alltså först när det når magslemhinnans syraproducerande miljö, där enzymet sedan fungerar optimalt genom att klyva proteiner till mindre peptider som vidarebearbetas under matsmältningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online