När en diagnos av attention deficit disorder (ADD) har ställts är nästa fråga hur tillståndet ska behandlas. För många personer innebär behandlingen ett läkemedelsprogram med något av de läkemedel som tagits fram specifikt för störningen. Att känna till skillnaderna mellan olika läkemedel och vilken roll de spelar i behandlingen kan hjälpa till att lätta på oro. Genom att förstå de möjliga fördelarna, riskerna och biverkningarna kan patienten eller föräldrarna fatta ett välgrundat beslut utifrån vad som är bäst för alla inblandade.
För många personer med ADD stör problem med organisation, tidsuppskattning och sociala färdigheter varje aspekt av dagen och skapar stress – inte bara för den drabbade utan även för familj, kollegor och vänner.
Att påbörja en läkemedelsbehandling kan hjälpa en person med ADD att fokusera, uppnå sina mål och få bättre kontroll över alla delar av livet. Att välja rätt läkemedel kan dock kännas som en svår uppgift.
En vanlig missuppfattning om ADD-läkemedel är att medicinen blir någon sorts mirakelkur och att livet plötsligt blir perfekt. Även om ADD-läkemedel faktiskt kan hjälpa till med fokus, impulskontroll och andra vanliga ADD-problem, finns det ofta ytterligare svårigheter som medicinen inte påverkar.
Om en vuxen med ADD har utvecklat livslånga dåliga vanor när det gäller sociala färdigheter och samspel med andra människor, finns dessa vanor kvar även efter att läkemedelsbehandlingen har inletts. Flera månader av beteendeterapi i kombination med medicinering skulle sannolikt vara till stor nytta.
Experter inom området betonar dessutom för både föräldrar och patienter att ADD är ett tillstånd som pågår dygnet runt. Därför rekommenderas inte att man endast doserar under arbets- eller skoldagen och går utan medicin på helgerna.
Den mest använda typen av läkemedel mot ADD är stimulantia. Stimulantia var de första FDA-godkända läkemedlen mot ADD och har använts med framgång sedan 1960-talet. Decennier av forskning visar att stimulantia kan vara mycket effektiva för att kontrollera ADD-symtom.
De mest förskrivna stimulantia vid ADD är Dexedrine, Ritalin och Adderall.
Stimulantia ökar hjärnans dopaminnivåer, vilket är kopplat till känslor av belöning, uppmärksamhet och rörelse.
Framgångsgraden är hög eftersom dessa läkemedel gör det möjligt för många att fokusera bättre och öka sin koncentrationsförmåga. Dessutom minskar stimulantia impulsiva tankar och handlingar.
Stimulantia finns i kort- och långverkande former. Den kortverkande formen tas två till tre gånger per dag, medan depåtabletter verkar i åtta till tolv timmar.
ADD-läkemedel medför risk för biverkningar som sömnproblem, aptitlöshet, huvudvärk, snabb hjärtfrekvens, darrighet och rastlöshet samt nedstämdhet. Läkemedlen kan ibland också ge magbesvär.
De flesta biverkningar försvinner när kroppen har vant sig vid läkemedlet, men det finns fall där besvären inte avtar eller är så påträngande att patienten inte kan fortsätta med dosen.
Vissa personer som påbörjar behandling genomgår personlighetsförändringar, exempelvis att de blir mindre pratsamma och mer tillbakadragna. Ibland kan även tvångssymtom uppträda.
Hittills har FDA endast godkänt ett icke-stimulerande läkemedel för behandling av ADD/ADHD: Strattera (atomoxetin). Det godkändes för nästan 20 år sedan men räknas fortfarande som en relativ nykomling inom behandlingsområdet.
Medan stimulantia ökar hjärnans dopaminnivåer höjer Strattera nivåerna av noradrenalin, vilket också antas påverka förmågan att fokusera och koncentrera sig.
En av fördelarna med Strattera är att det verkar i mer än 24 timmar och därmed är aktivt under hela patientens dag och kväll.
Enligt läkemedlets varningstext finns dock en risk för ökade suicidtankar. Om patienten lider av depression eller bipolär sjukdom ökar risken markant under behandling med Strattera.
Mildare biverkningar kan bland annat vara yrsel, irritabilitet, illamående eller kräkningar samt huvudvärk.
För personer som inte kan använda stimulantia eller Strattera – till exempel de med underliggande hjärtrytmrubbningar – finns flera alternativa läkemedel att prova. Även om de inte har visat sig lika effektiva som stimulantia eller Strattera har de en viss dokumenterad effekt. Blodtryckssänkande läkemedel används ibland vid ADD, liksom antidepressiva medel som Zoloft, Imipramin och Desipramin.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online