När ekonomin hamnar i obalans – oavsett om den samlade efterfrågan är för låg eller för hög – finns det flera mekanismer som kan bidra till att återställa jämvikten mellan sammanlagda utgifter och sammanlagd produktion. Här går vi igenom fyra av de viktigaste faktorerna.
När de samlade utgifterna understiger jämviktsnivån kan staten öka sina utgifter eller sänka skatterna för att höja hushållens disponibla inkomster och stimulera efterfrågan. Om utgifterna däremot överstiger jämviktsnivån kan en stramare finanspolitik – genom nedskärningar eller skattehöjningar – minska den disponibla inkomsten och dämpa den överdrivna efterfrågan.
Centralbanker påverkar den samlade efterfrågan genom att justera styrräntan. En räntesänkning gör lån billigare, vilket uppmuntrar både investeringar och konsumtion, medan en räntehöjning ökar lånekostnaderna och därmed dämpar hushållens och företagens utgifter.
En depreciering av valutan sänker priset på inhemska varor relativt utländska, vilket gynnar exporten och minskar importen – och på så vis höjer den samlade efterfrågan. En appreciering verkar tvärtom: inhemska varor blir dyrare utomlands, exporten minskar, importen ökar och efterfrågan dämpas.
Inbyggda mekanismer som arbetslöshetsersättning och progressiv inkomstbeskattning tillför eller drar automatiskt bort köpkraft när ekonomin svänger. Stigande arbetslöshet leder till högre ersättningar som stödjer konsumtionen, medan sjunkande inkomster ger lägre skatter och bevarar hushållens disponibla inkomst.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online