ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) kan börja i tidig barndom och fortsätta långt upp i vuxen ålder. Typiska symtom är svårigheter att koncentrera sig och fokusera på uppgifter, svårigheter att sitta stilla även under kort tid samt impulsivt beteende. Utan behandling kan ADHD orsaka problem hemma, i skolan och på arbetsplatsen. Det finns idag ingen botande behandling, men mediciner och beteendeterapi kan hjälpa till att kontrollera symtomen.
Innan en diagnos kan ställas krävs en noggrann utredning. Här är de vanligaste metoder och tester som används för att utreda ADHD.
Att gå igenom patientens sjukdomshistoria kan avslöja om ADHD eller ett annat tillstånd, exempelvis en inlärningssvårighet, ligger bakom problembeteendet. Läkaren frågar om barnets födelsehistoria, bland annat om moderns allmänna hälsa under graviditeten – om hon rökade, drack alkohol eller använde droger – samt om förlossningen och den nyfödda perioden.
Läkaren frågar också om barnets allmänna hälsa, exempelvis när olika utvecklingssteg nåddes, om tidigare medicinska tillstånd har diagnostiserats och om sömnvanorna är normala. Dessutom ställs frågor om barnets beteende och allmänna temperament. Läkaren ber om detaljerade beskrivningar av problembeteendet samt av hur relationen mellan barnet och kamrater respektive familjemedlemmar ser ut.
En fysisk undersökning syftar till att utesluta att ett annat tillstånd orsakar de problembeteenden som förknippas med ADHD. Under undersökningen mäter och väger vårdpersonal barnet för att jämföra resultaten med normalvärden för åldern. Man kontrollerar blodtrycket, testar hörsel och syn samt undersöker extremiteterna efter eventuella medfödda missbildningar.
Vårdpersonal kontrollerar även nervsystemet för okontrollerbara rörelser, koordinationsproblem eller onormala reflexer, eftersom sådana fynd kan tyda på andra neurologiska tillstånd än ADHD.
Lärare och föräldrar kan fylla i skattningsskalor – skriftliga formulär som används för att kartlägga symtom på ADHD. Testerna jämför ett barns beteende med beteendet hos andra barn i samma ålder.
För föräldrar finns bland annat Connors Parent Rating Scales, som frågar om barnets symtom, och Child Behavior Checklist, som utvärderar ett brett spektrum av symtom. Lärare kan fylla i skalor som Connors Teacher Rating Scales, som bedömer barnets symtom i klassrummet, Child Behavior Checklist/Teacher Report Form, som också utvärderar beteendet i skolmiljön, samt Child Attention Problems, som följer beteendeförändringar efter att barnet påbörjat medicinering mot ADHD.
Om läkaren efter att ha granskat testsvaren misstänker att barnet har ADHD används nästa steg: DSM-IV SNAP-checklistan. Testet utvärderar hyperaktivitet, ouppmärksamhet och impulsivitet för att fastställa vilken specifik typ av ADHD barnet har. Utvärderingen kan genomföras av en läkare, en förälder eller en lärare.
ADHD går ofta odiagnostiserat och obehandlat hos vuxna. När detta livslånga tillstånd lämnas obehandlat kan det leda till låg självkänsla, frustration, misslyckanden i studier eller arbetsliv, missbruk och depression.
En läkare kan använda Wender Utah Rating Scale (WURS) för att testa ADHD hos vuxna. Det skriftliga testet består av 25 frågor om barndomssvårigheter som ofta förknippas med ADHD, vilket hjälper till att spåra symtom som funnits sedan tidig ålder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online