Barn med adhd (attention deficit hyperactivity disorder) har svårt att behålla fokus och att kontrollera sina kroppsrörelser. Läkemedel som används vid adhd delas in i två huvudgrupper: stimulantia och icke-stimulantia. Utöver dessa kan läkare ibland förskriva ytterligare mediciner för att behandla andra symtom eller biverkningar.
Det kan kännas motsägelsefullt att ge ett överaktiverat barn ett stimulerande preparat, men i praktiken har dessa läkemedel visat sig vara mycket effektiva vid behandling av adhd-symtom. De ökar nivåerna av signalsubstanser i hjärnan, vilket hjälper barnet att hantera ouppmärksamhet och hyperaktivitet.
Vissa barn klarar sig med en långverkande dos en gång per dag, medan andra behöver kortverkande doser fördelade över dagen. Ritalin och Vyvanse är vanliga exempel på denna typ av läkemedel.
Stimulantia medför dock en risk för biverkningar. Barn som tar dem mot adhd drabbas ofta av aptitlöshet eller sömnproblem. Viktminskning kan uppstå till följd av den minskade aptiten, och vissa barn blir humörsvängda eller irriterade när läkemedlets effekt klingar av. Därför är det viktigt att behandlingen följs upp regelbundet av ansvarig läkare.
Vissa barn med adhd får alltför många biverkningar av stimulantia, medan andra inte svarar alls på behandlingen. I dessa fall kan läkaren förskriva ett icke-stimulerande läkemedel som heter atomoxetin (Strattera). Atomoxetin minskar adhd-symtom som ouppmärksamhet och hyperaktivitet och kan dessutom vara effektiv mot ångest.
Atomoxetin kan orsaka aptitlöshet och viktnedgång, liksom illamående och trötthet. I sällsynta fall har barn som tagit läkemedlet drabbats av leverskador, vilket innebär att föräldrar och läkare bör hålla noggrann uppsikt över barnets hälsa under behandlingen.
Det finns dessutom viss oro för att icke-stimulerande läkemedel som atomoxetin skulle kunna utlösa självmordstankar hos barn och tonåringar. Hittills har dock inget faktiskt självmord kunnat kopplas till läkemedlet, men öppen dialog om barnets mående är ändå viktig.
Utöver stimulantia och icke-stimulantia kan läkare förskriva läkemedel som klonidin eller guanfacin. Även om dessa preparat normalt används mot högt blodtryck har de visat sig hjälpa mot adhd-symtom. De kan särskilt vara till nytta för barn som har sömnproblem eller som har utvecklat nervösa tics till följd av andra adhd-läkemedel de tar.
Barn som inte svarar på andra adhd-läkemedel, eller de som samtidigt behandlas för både adhd och en stämningsstörning, kan också få antidepressiva läkemedel som Zoloft eller Lexapro. Eftersom det finns farhågor kring självmordsrisk hos barn och tonåringar som använder vissa antidepressiva bör föräldrar och läkare alltid vara försiktiga och noga övervaka denna typ av behandling.
Kom ihåg att val av läkemedel alltid ska göras tillsammans med en läkare, eftersom behandlingen behöver anpassas individuellt efter varje barns symtom, ålder och hälsotillstånd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online