Studier visar att medicinering eller kombinerade behandlingsplaner är överlägsna jämfört med alternativa behandlingsformer vid ADHD (attention deficit hyperactivity disorder). Även om vissa personer fokuserar enbart på beteendeterapi eller kognitiv terapi, är terapi ensam mindre effektiv än en plan som omfattar flera olika angreppssätt. Medicinering är också en mer verksam behandling än enbart terapi.
Den bästa behandlingsplanen för ADHD är därför en som inkluderar medicinering, men som också erbjuder andra insatser – exempelvis träning i sociala färdigheter och aktivt föräldraengagemang. Genom att kombinera flera metoder får personen med ADHD stöd på flera plan, vilket ger bättre och mer varaktiga resultat.
Barn med ADHD behöver ofta lära sig hur de ska umgås och interagera med andra. Olämpligt prat, oönskad beröring eller andra impulsgestyrda handlingar kan allvarligt påverka deras liv och relationer. Att lära sig bygga relationer hjälper en person med ADHD att utveckla vänskaper och upprätthålla en hälsosam social tillvaro.
Rollspel är en beprövad metod för att lära ut detta. Visa regelbundet barnet hur man tolkar och svarar på sociala signaler. Genomför tillsammans situationer från hemmet och skolan som barnet kan stöta på, med särskilt fokus på känslomässiga reaktioner, fysisk kontakt och hur man ställer frågor.
I stället för att bara berätta för barnet vad hen bör göra när någon hälsar med en beröring, visa genom att demonstrera tillsammans med en annan person. Låt därefter barnet öva med dig. Observera sedan en verklig interaktion mellan barnet och en vän, och använd uppmuntran och coaching som stöd under tiden.
Låt barnet delta i en större grupp och notera olämpliga beteenden som ni sedan kan diskutera och gå igenom i en lugn miljö. På så vis lär sig barnet av konkreta situationer utan att känna sig granskat inför andra.
Barn med ADHD som har proaktiva föräldrar gör betydligt större framsteg än barn vars föräldrar håller sig distanserade från behandlingen. Föräldrar som förstår diagnosen och de olika behandlingsmetoderna är bättre rustade att hantera svåra situationer och vägleda sina barn i rätt riktning. En kvalitativ och heltäckande behandlingsplan inkluderar därför alltid föräldraengagemang, oavsett hur svåra symtomen är.
När föräldrarna har identifierat problemområden kan de uppmärksamma terapeuten på dem. Eftersom en terapeut oftast bara ser patienten några timmar i veckan är risken stor att vissa symtom förbises. En engagerad förälder som tydligt beskriver problemen hjälper terapeuten att anpassa behandlingen – vilket snabbar upp framstegen avsevärt.
Föräldrar bör belöna bra beteenden med positiv förstärkning. Använd beröm och kärlek så ofta som möjligt, i stället för att enbart erbjuda leksaker, godsaker eller andra materiella belöningar. Den positiva effekten av uppriktigt beröm stärker barnets självförtroende och allmänna känsla av lycka.
Sammanfattningsvis gäller: lämna inte behandlingen enbart till barnet, terapeuten och medicineringen. En förälder som väljer att vara aktivt delaktig tar ett viktigt ansvar för sitt barns utveckling – och blir ofta den avgörande faktorn för en lyckad behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online