Under de senaste åren har antalet barn som diagnostiseras med ADHD (attention deficit hyperactivity disorder) ökat kraftigt. Samtidigt har vården noterat en ökning av både autism och Aspergers syndrom hos barn – tillstånd som räknas till de genomgripande störningarna i utvecklingen, internationellt ofta benämnda PDD (Pervasive Developmental Disorders).
En av de största utmaningarna med den ökade diagnosfrekvensen är att barn alltför ofta får en ADHD-diagnos, fastän de i själva verket har en genomgripande utvecklingsstörning. Eftersom de båda tillstånden delar flera symtom kan det vara svårt att skilja dem åt – men skillnaderna är avgörande för vilken behandling som blir framgångsrik.
Enligt University of Virginia Health Systems brukar en genomgripande utvecklingsstörning upptäckas redan vid tre års ålder. Tillståndet är dessutom betydligt vanligare bland pojkar än bland flickor.
ADHD och genomgripande utvecklingsstörningar har flera symtom gemensamt, bland annat:
Dessa överlapp gör att föräldrar och till och med erfarna vårdpersonal lätt kan missta sig om orsakerna bakom barnets beteende.
De tydligaste skillnaderna finns i områdena social interaktion och aktivitetsnivå. Barn med en genomgripande utvecklingsstörning uppvisar ofta minimalt med ögonkontakt och kan i vissa fall vara extremt underaktiva eller passiva. Inget av dessa drag är typiskt för barn med ADHD, som i stället snarare präglas av hyperaktivitet och ständig rörelse.
Att kunna skilja ADHD från en genomgripande utvecklingsstörning är avgörande, eftersom tillstånden kräver olika och mer specifikt riktade behandlingsmetoder. En träffsäker diagnos ökar därmed chanserna till ett lyckat resultat – oavsett om det handlar om pedagogiska insatser, beteendeterapi eller medicinsk behandling.
Den mest utbredda missuppfattningen är att barn med en genomgripande utvecklingsstörning automatiskt också har ADHD. Så är dock inte fallet. Det rör sig om två separat definierade tillstånd med varsitt diagnostiskt kriterium, även om de kan förekomma samtidigt i vissa fall.
Om ditt barn uppvisar symtom som svåra utbrott, bristande ögonkontakt, impulsivitet eller problem i skolan är det klokt att kontakta barnavårdscentralen eller elevhälsan för vidare remiss till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). En noggrann neuropsykiatrisk utredning är grunden för rätt diagnos och rätt stöd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online