
ADHD är en av de mest kända och väl igenkända neuropsykiatriska diagnoserna hos barn. De flesta av oss har en bild i huvudet av hur ett barn med ADHD ser ut: ett barn som studsar längs väggarna, inte kan sitta still och har kort koncentrationsförmåga. Men hur ser det egentligen ut hos vuxna med samma diagnos? De flesta människor har knappt någon bild alls av hur ADHD yttrar sig i vuxen ålder – trots att miljontals vuxna lever med tillståndet, ofta utan att veta om det.
ADHD drabbar cirka 3–5 procent av alla barn i skolåldern, och uppskattningsvis 60 procent av dessa behåller symtomen in i vuxen ålder. Prevalensen hos vuxna är inte lika väl kartlagd som hos barn, men ligger enligt forskningen i intervallet 1–5 procent. I barndomen drabbar ADHD pojkar oftare än flickor, men denna skillnad verkar jämnas ut i vuxen ålder.
Symtomen på vuxen-ADHD kan se ut så här:
Dessa beteenden kan vara allt från lindriga till svåra och kan variera beroende på situation, eller finnas där konstant. Vissa vuxna med ADHD kan koncentrera sig om de är intresserade av eller entusiastiska över det de gör. Andra har svårt att fokusera under alla omständigheter. Vissa söker stimulering, medan andra aktivt undviker den. Dessutom kan vuxna med ADHD vara tillbakadragna och undvikande, eller överdrivet sociala och oförmögna att vara ensamma.
Om du misstänker att du har ADHD, eller om du känner någon närstående som uppvisar den här typen av beteenden, finns hjälp att få. Även om det kan vara något svårare att ställa diagnos i vuxen ålder kan en psykolog eller psykiater inom vården hjälpa dig vidare med utredning och stöd.
Det finns flera olika läkemedel som kan avsevärt förbättra livskvaliteten för personer med ADHD. Oftast förskrivs centralstimulerande medel. Nedan följer en lista över de mest förskrivna läkemedlen vid behandling av vuxen-ADHD:
Kom ihåg att tillgängliga läkemedel varierar mellan länder – i Sverige är exempelvis metylfenidat (Concerta), lisdexamfetamin (Elvanse) och atomoxetin (Strattera) vanligt förekommande. Rätt behandling och dosering bör alltid diskuteras med en läkare, och medicinering kombineras ofta bäst med kognitiv beteendeterapi och andra stödåtgärder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online