Enligt en artikel i Scientific Review of Mental Health Practice finns det en verklig oro för att barn i allt för hög grad diagnostiseras med ADHD (attention deficit hyperactivity disorder). Överdiagnostisering leder ofta till att barn även får onödig medicinering, vilket väcker frågor om både vårdens kvalitet och barnens välbefinnande.
ADHD har tre huvuddrag: ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet. Ett barn med ADHD kan uppvisa vilken kombination som helst av dessa tre drag, och symtomens styrka varierar från barn till barn.
Det är viktigt att komma ihåg att barn helt naturligt kan vara rastlösa, ha svårt att koncentrera sig eller agera impulsivt utan att lida av ADHD. Eftersom dessa beteenden ingår i en normal utveckling blir det svårt att skilja mellan vanligt barnbeteende och en verklig diagnos – något som kan bidra till överdiagnostisering.
Användningen av psykostimulantia, exempelvis Ritalin som är ett vanligt förskrivet läkemedel vid ADHD, ökade dramatiskt under 1990-talet – med hela 700 procent. Denna kraftiga ökning har bidragit till den pågående debatten om huruvida diagnosen ställs för ofta.
ADHD diagnostiseras framför allt i USA, där uppskattningsvis 5–12 procent av alla barn har fått diagnosen. I många andra länder är diagnosen betydligt ovanligare hos barn, vilket tyder på att kulturella faktorer och olika diagnostiska rutiner spelar en stor roll.
Barn som får diagnosen ADHD behandlas ofta med Ritalin, ett centralstimulerande preparat som ibland kallas "kiddie cocaine" (barnkokain). Läkemedlet kan ge allvarliga biverkningar, i värsta fall till och med dödsfall. Detta gör frågan om korrekt och noggrann diagnostisering ännu viktigare.
Överdiagnostisering av ADHD hos barn är ett verkligt problem som kan leda till onödig medicinering med potentiellt farliga biverkningar. En grundlig och professionell utredning är avgörande för att säkerställa att endast de barn som verkligen behöver behandling får den.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online