
Att diagnostisera hyperaktivitet hos barn kan vara problematiskt, eftersom symptomen – som rastlöshet, koncentrationssvårigheter och att avbryta andra – är vanliga beteenden hos små barn. En korrekt diagnos kräver att många symptom förekommer hos barnet under en längre tid och i olika miljöer.
Hyperaktivitet kan dessutom vara svårt att diagnostisera hos vuxna, eftersom tillstånd som depression och ångest kan ge upphov till liknande symptom.
Genom åren har hyperaktivitet gått under flera olika namn, vilket kan göra det förvirrande att tolka en diagnos. Benämningar som har använts inkluderar Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD), Attention Deficit Disorder (ADD), hyperkinetiskt syndrom samt minimal hjärndysfunktion.
Tecken på hyperaktivitet innefattar bland annat:
En korrekt diagnos av hyperaktivitet tar tid och kräver noggrannhet. Inlärningssvårigheter, syn- eller hörselfel, miljöfaktorer samt alkohol- eller drogmissbruk bör uteslutas som möjliga orsaker till symptomen.
En detaljerad bakgrundsbeskrivning måste tas fram, inklusive skolunderlag – vuxna kan redogöra för problem de upplevde under sin skoltid. En vuxens familj och vänner, liksom ett barns familj, lärare och övriga vårdare, bör intervjuas. Dessutom bör ett barn observeras i sin normala miljö för att få en helhetsbild av beteendet.
Hyperaktivitet är vanligare hos män än hos kvinnor, även om orsaken till detta ännu inte är helt klarlagd. Både män och kvinnor uppvisar samma symptom.
Enligt USA:s hälsodepartement (Department of Health and Human Services) uppstår hyperaktivitetssymptom som uppfyller diagnoskriterierna för störningen hos cirka 4 procent av alla barn, medan endast omkring 40 procent av barnen växer ifrån tillståndet.
Centers for Disease Control and Prevention (CDC) rapporterar att ungefär hälften av alla hyperaktiva barn dessutom har beteendestörningar, exempelvis trotssyndrom (oppositional defiant disorder).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online