Till skillnad från många andra hälsotillstånd där blodprover eller enkla screeninginstrument kan ge en omedelbar diagnos är ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) svårare att fastställa. Tillståndet kännetecknas främst av ouppmärksamhet, impulsivitet, hyperaktivitet samt begränsningar i exekutiva funktioner och organisatorisk förmåga. Att nå en säker diagnos kan därför ta tid och kräva noggrant arbete. Ett av de test som yrkesverksamma använt med viss framgång för att identifiera personer med ADHD är Conners' Continuous Performance Test (CPT).
Många läkare ställer ADHD-diagnos med hjälp av subjektiva verktyg, till exempel frågeformulär som fylls i av familjemedlemmar, lärare, arbetsgivare eller vårdgivare som beskriver sina observationer av patientens beteende och symtom. Svaren jämförs sedan med de etablerade diagnostiska kriterierna för ADHD.
Kliniker och forskare som sökte en mindre subjektiv metod utvecklade därför objektiva mätinstrument, bland annat CPT. Testet innebär att patienten sitter framför en dator och trycker på tangenter som svar på visuella bilder eller stimuli som visas på skärmen. Testet tar cirka 15–20 minuter, och bedömarna beräknar hur ofta patienten missar signaler och svarar felaktigt. Personer med ADHD tenderar att göra fler fel på testet än personer utan tillståndet.
I forskning publicerad i oktobernumret 1995 av tidskriften "Child Neuropsychology" visade sig CPT ha en träffsäkerhet på 72 procent när det gällde att identifiera patienter med ADHD i jämförelse med normala kontroller, och 66 procent i jämförelse med kontrollpersoner utan ADHD. Forskarna noterade dock att ett "genomsnittligt" resultat inte garanterade att patienten saknade ADHD.
En annan studie, genomförd av ett forskarteam vid Duke University och publicerad i "Journal of Abnormal Child Psychology", fann att patienter som redan hade identifierats med ADHD genom subjektiva mätningar konsekvent presterade svagt på CPT.
Dessa studier tyder på att testet kan vara användbart som ett komplement i diagnostiken.
En artikel i novembernumret 2005 av "Psychiatry MMC" drog slutsatsen att ADHD kräver en klinisk diagnos, oavsett resultaten från studier som utvärderat CPT och andra objektiva test. Författarna, verksamma vid North Carolina Neuropsychiatry Clinics, påpekade att datoriserade test är snabbare och billigare än observation och analys över längre tid, men att tid ändå behövs för att kunna göra en korrekt och komplett bedömning.
American Academy of Pediatrics kliniska riktlinjer för ADHD inkluderar inte CPT eller andra datoriserade test i sitt rekommenderade förfarande. Riktlinjerna anger uttryckligen att CPT och liknande test "inte rutinmässigt är indicerade" vid ADHD-diagnostik.
Även om CPT har visat viss nytta som ett objektivt mått för att identifiera ADHD, baserar sig den medicinska professionen i högre grad på subjektiva observationer från personer som känner till patientens beteende i olika miljöer, tillsammans med andra kliniska kriterier, när diagnosen ADHD ställs. En kombination av flera metoder ger sannolikt den mest träffsäkra diagnosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online