ADHD (attention deficit hyperactivity disorder) drabbar cirka 2–3 procent av alla barn och vuxna. Trots att mycket fortfarande är okänt kring diagnosen har forskningen gjort flera viktiga upptäckter om vad som ligger bakom tillståndet.
Forskning har visat att personer med ADHD har en minskad elektrisk aktivitet i hjärnans frontala områden. Dessa delar av hjärnan styr förmågan att koncentrera sig och att kontrollera impulser. Även blodflödet till detta område är nedsatt.
Att den minskade elektriska aktiviteten spelar en central roll vid ADHD är känt, men varför aktiviteten är lägre är fortfarande oklart. Med mindre elektrisk aktivitet krävs mindre blodflöde. Det är därför möjligt att det reducerade blodflödet i sin tur bidrar till den lägre elektriska aktiviteten – sambandet mellan de två faktorerna är dock ännu inte helt klarlagt.
Hos många patienter kan ADHD-symtomen kontrolleras med stimulerande läkemedel. Stimulantia ökar blodflödet till hjärnans frontala delar, vilket hjälper patienten att koncentrera sig och att motstå impulsivt beteende.
Vissa patienter har ADD, som ger samma symtom som ADHD men utan hyperaktivitet. Det är också möjligt att endast ha hyperaktivitetskomponenten. När både koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet förekommer talar man om ADHD.
Länge trodde man att ADHD berodde på en hjärnskada. Senare ansågs det bero på att ett barn hade överlevt influensaepidemin. Först på senare tid upptäckte forskarna att ADHD inte orsakas av skada eller sjukdom, utan är en funktionsnedsättning som beror på en biologisk skillnad i hjärnan. Detta har i hög grad förändrat både behandlingen och samhällets syn på personer med ADHD.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online