Planerar du en resa till Frankrike, Italien, Spanien eller Portugal? Om du lider av allergi mot kvalster eller skaldjur kan det vara klokt att avstå från escargot. Dessa slemspårande smådjur räknas som en lokal delikatess, men hos personer med andra allergier kan kroppen reagera på de till synes harmlösa snäckorna som om de vore en fiende.
En allergisk reaktion uppstår när kroppen felaktigt bildar histaminer – kroppens eget försvarssystem – som svar på ett upplevt hot. Det är denna överreaktion som ger upphov till de typiska allergisymptomen.
Drabbade rapporterar allergiska reaktioner mot flera olika snäck- och snigelarter, från den vanliga bruna trädgårdssnigeln till mer exotiska arter som vinbergssnäckan och till och med havssnäckor. Symtomen kan utlösas både genom direkt kontakt med djuret och genom att äta snäckor eller livsmedel som innehåller snäckor. Reaktionen kan visa sig omedelbart eller först flera timmar senare, vilket gör den svår att koppla till rätt källa.
Astma (bronkialspasmer som orsakar andningssvårigheter) är det vanligast rapporterade symptomet vid snäckallergi.
Lindriga symtom innefattar oralt allergisyndrom (som påverkar mag-tarmkanalen från läppar hela vägen ner till tarmen) och urtikaria, alltså nässelutslag. De första tecknen kan vara svullnad och klåda, eller rodnad i läppar, tandkött, gom, svalg och tunga. Hos mycket känsliga personer kan oralt allergisyndrom dessutom yttra sig som bihålesmärta eller rinnande näsa (rinit), svullna och vattniga ögon (konjunktivit), sväljsvårigheter, buksmärta, yrsel eller lågt blodtryck.
Anafylaxi, ett potentiellt livshotande tillstånd, kan utvecklas hos starkt känsliga personer, särskilt efter upprepade exponeringar för snäckor. Obehandlad anafylaxi – med luftvägsförträngning, andningssvårigheter, medvetslöshet och onormala hjärtrytmer – kan övergå i anafylaktisk chock och i värsta fall leda till döden. Detta gör snäckallergi till en allergiform som aldrig ska tas lätt på.
Liksom vid alla allergier är den viktigaste behandlingen att undvika kontakt med allergenet helt och hållet. Har man redan blivit exponerad och får symtom på anafylaxi krävs en omedelbar injektion av adrenalin (epipen) för att motverka histaminet. Vid astmatiska symtom används bronkdilaterare.
Övriga behandlingsalternativ inkluderar kostomläggning, antihistaminer lokalt på huden vid lindriga hudsymtom och ögondroppar vid måttlig ögonirritation. Allergisk rinit kontrolleras med antihistaminer i form av nässpray, tabletter eller injektioner. Betaagonister (bronkdilaterare) eller inhalerade kortikosteroider används mot astmasymtom orsakade av allergener. Kortare kurer med kortikosteroider i tablettform kan lindra måttliga allergiska reaktioner med utslag, nässelutslag eller astma. En långvarig desensibiliseringsbehandling mot specifika allergener har visat blandade resultat, och forskningsunderlaget räcker inte för att bevisa dess effekt vid just snäckallergi.
Vid anafylaxi krävs sjukhusvård med adrenalin, syrgas, intravenös vätska samt kortikosteroider intravenöst eller via munnen. Bronkdilaterare eller adrenalin kan även ges som fin aerosol (nebulisering) för att snabbt öppna luftvägarna.
Patienthistorier tyder på ett tydligt samband mellan snäckallergi och kvalsterallergi. Paradoxalt nog kan desensibiliseringsbehandling med kvalsterextrakt faktiskt öka risken för reaktion mot snäckor. Många patienter med snäckallergi reagerar även på räkor och andra skal- och blötdjur, exempelvis abalone och snavelsnäckor. Allergi mot blötdjur är ett allvarligt tillstånd som kan bli dödligt, vilket gör att rätt diagnos och god kunskap om sina utlösare är avgörande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online