Avancerade symtom vid Alzheimers sjukdom

Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demens och står för ungefär 50–70 procent av alla demensfall. Med demens menas en förlust av minne och kognitiva förmågor som blivit så uttalad att vardagslivet påverkas negativt. I takt med att sjukdomen bryter ner hjärncellerna uppstår problem med minne, tankeförmåga och beteende. Ju längre sjukdomen fortgår, desto besvärligare blir symtomen, vilket i sin tur påverkar arbete, fritidsintressen och sociala relationer. Sjukdomen leder så småningom till döden och är i dag den sjunde vanligaste dödsorsaken i USA.

De mest uttalade symtomen uppträder under sjukdomens två sista stadier. Här följer en genomgång av vad som kännetecknar de avancerade faserna av Alzheimers sjukdom.

Svår kognitiv nedgång

De allvarligaste symtomen visar sig i sjukdomens två sista stadier, stadium sex och stadium sju. I dessa faser drabbas personen av en svår till mycket svår kognitiv nedgång. Minnet försämras gradvis tills det till slut försvinner helt. Personlighet och beteende förändras markant, och behovet av daglig hjälp ökar för varje steg mot det sjunde och sista stadiet.

Bekanta ansikten och minnen

En person som befinner sig i stadium sex kan ha svårt att minnas sin egen livshistoria fullständigt korrekt. Ibland glömmer patienten namnet på sin make eller maka, eller på sin primära vårdgivare. Förmågan att skilja mellan bekanta och obekanta ansikten finns dock oftast kvar. Det är inte ovanligt att personer i det här skedet vandrar omkring och blir vilse.

I sjukdomens allra sista stadium kan personen inte längre svara eller tala sammanhängande med människorna i sin omgivning. Den drabbade kan inte heller känna igen sina närstående, sina vårdgivare eller sig själv.

Personlighetsförändringar

Anhöriga brukar märka tydliga förändringar i personlighet och beteende hos personer som klassificerats som svårt till mycket svårt drabbade. Vanliga symtom är bland annat:

• Vanföreställningar och misstänksamhet, där patienten tror att vårdgivarna är bedragare
• Hallucinationer – att höra och se människor och ting som inte finns på riktigt
• Tvångsmässiga eller upprepade beteenden, som att vrida på händerna eller riva sönder papper
• Depression och humörsvängningar
• Misstro, aggressivitet och social tillbakadragenhet

I slutskedet förlorar patienten helt förmågan att kommunicera med andra, bortsett från några få hörbara fraser.

Dagliga sysslor

Vid ett visst skede blir hjälp med att klä på sig en nödvändighet. Patienter i stadium sex tar ofta på sig skorna på fel fötter eller trär ett plagg ovanpå ett annat utan att inse misstaget. I stadium sju kan patienterna inte längre kontrollera sina rörelser. Reflexer och muskler blir extremt stela, vilket gör att de varken kan gå utan stöd eller sitta utan hjälp. De behöver därför daglig assistans med alla vardagsgöromål.

Toalettbesök och inkontinens

I stadium sex börjar personen behöva hjälp med toalettbesöken. Det kan handla om att spola, torka sig eller att kassera toalettpappret på rätt sätt. Episoder av urin- och avföringsinkontinens blir allt vanligare. Patienter i stadium sju har regelbundet problem med både mage och blås och behöver därför konstant hjälp med toalettbesök.

Vård och stöd i slutskedet

När Alzheimers sjukdom når sina avancerade stadier krävs oftast omfattande omsorg dygnet runt. Många familjer väljer att kombinera hemvård med professionell hjälp, exempelvis genom kommunal demensvård eller en plats på särskilt boende. För anhöriga är det viktigt att söka stöd i god tid – både praktiskt och emotionellt – eftersom vårdandet av en närstående i slutskedet av sjukdomen är fysiskt och psykiskt påfrestande. Kontakta gärna vårdcentralen eller en demenssjuksköterska för råd om behandling, trygghetsskapande åtgärder och palliativ vård i livets slutskede.