Alzheimers sjukdom drabbar över fem miljoner amerikaner och miljontals människor världen över. Det är en progressiv, degenerativ sjukdom som gör att den drabbade successivt förlorar sina kognitiva förmågor och till slut även sina fysiska. Läkemedel som är särskilt utvecklade för Alzheimerpatienter kan bromsa denna utveckling, hjälpa patienten att bevara minnet längre och lindra de beteendemässiga och känslomässiga symtom som ofta följer med sjukdomen.
För dem som har fått diagnosen Alzheimers erbjuder de receptbelagda läkemedel som godkänts av FDA hopp om en förlängd livskvalitet. Vissa läkemedel ordineras vid lindrig till måttlig Alzheimers, medan andra används vid måttlig till svår sjukdom. Även om ingen av dessa läkemedel botar sjukdomen kan de fördröja behovet av att patienten flyttas till vårdhem eller annan långtidsvård, samtidigt som de lindrar stressen för anhöriga och vårdgivare under den tid patienten bor kvar hemma.
Alzheimers sjukdom sänker nivåerna av acetylkolin, ett signalsubstans som styr minne, omdöme och tankeprocesser. Med tiden krymper hjärnan hos en Alzheimerpatient i takt med att celler och vävnader förstörs. Nedbrytningen av hjärnceller kan ske långsamt eller snabbt beroende på patienten – i genomsnitt går det sju till tio år mellan diagnos och död.
De läkemedel som läkare vanligtvis ordinerar verkar genom att skydda det kolinerga systemet, alltså det system som ansvarar för minne och inlärning. De hindrar också acetylkolinnivåerna från att sjunka, vilket förlänger tiden innan hjärncellerna bryts ner. Det finns dessutom läkemedel som lindrar sekundära symtom som depression och hallucinationer, vilket gör det möjligt för vårdgivaren att hjälpa patienten med de dagliga behovena i en lugn och trygg miljö.
Det finns två huvudgrupper av läkemedel vid behandling av Alzheimers sjukdom: kolinesterashämmare och NMDA-receptorantagonister (N-metyl-D-aspartat).
De vanligaste kolinesterashämmarna är Aricept (donepezil), Exelon (rivastigmin) och galantamin. Dessa används vid lindrig till måttlig Alzheimers.
Aricept bromsar förlusten av kognitiv funktion och kombineras ofta med memantin för att förstärka effekten. Exelon passar särskilt väl för patienter med snabbare sjukdomsförlopp och har i flera fall inte bara bromsat progressionen utan faktiskt förbättrat de kognitiva förmågorna. Galantamin förbättrar den mentala funktionen och lindrar samtidigt beteendemässiga och psykiska symtom. Effekten kan bestå i ett år eller längre och kan till och med förstärkas över tid.
Vid måttlig till svår Alzheimers ordineras en NMDA-receptorantagonist. För närvarande finns endast ett läkemedel i denna kategori: memantin. Det skyddar mot överstimulering av aminosyran glutamat, som annars skadar nerver och celler i hjärnan, och kan förbättra den kognitiva funktionen i upp till ett år.
Antidepressiva läkemedel som Prozac och Zoloft används för att behandla de känslomässiga symtomen vid Alzheimers, medan antipsykotiska läkemedel som Haldol och Clozaril ges mot hallucinationer och vanföreställningar som kan leda till våldsamma fysiska eller verbala utbrott.
Av alla personer som diagnostiseras med Alzheimers sjukdom – ungefär en ny diagnos var 71:e sekund – kommer bara hälften att ha nytta av de läkemedel som finns tillgängliga idag. Innan läkemedel ordineras mot de beteendemässiga symtomen rekommenderas alltid en grundlig medicinsk undersökning, för att utesluta att ett underliggande tillstånd orsakar utbrotten.
Allteftersom sjukdomen fortskrider blir patienten allt mindre kapabel att verbalisera smärta eller obehag. Orsaken kan exempelvis vara en urinvägsinfektion, interaktioner med andra läkemedel patienten redan tar, eller synproblem. Sådana tillstånd kan oftast behandlas enkelt med kortvarig medicinering, vilket eliminerar behovet av långvarig antipsykotisk behandling – något som i sig medför allvarliga biverkningar.
Som med alla receptbelagda läkemedel har de preparat som används mot Alzheimers obehagliga biverkningar, varav vissa kan skada patientens hälsa. De vanligaste biverkningarna beror på irritation i mag-tarmkanalen och inkluderar diarré, kräkningar, illamående och täta tarmrörelser. Patienten kan också drabbas av yrsel och förvirring, och i värsta fall har magsår och leverskador rapporterats.
Trots riskerna och varningarna väljer många ändå att ta medicinerna, i hopp om att sjukdomen ska utvecklas långsammare – så att de kan njuta av livet och sin familj lite längre. Under senare år har dessutom nya behandlingar, såsom antikroppar riktade mot amyloidplack i hjärnan, börjat godkännas i flera länder, vilket ger ytterligare hopp för framtiden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online