Att kartlägga en persons sjukdomshistoria, genomföra psykiska och fysiska undersökningar samt tolka laboratorieprover och bilddiagnostiska bilder hjälper läkare att ställa en demensdiagnos och identifiera orsaken. Att känna igen symtomen kan dessutom hjälpa till att skilja mellan olika former av demens.
Demenstester avgör vilken typ av demens en person har, om tillståndet är reversibelt och hur det kan behandlas. Utredningen ger också värdefull vägledning om prognos och lämplig vård.
Vilken typ av demens som utvecklas beror på vilket område i hjärnan som drabbats – antingen hjärnbarken (cortex) eller regionerna under barken. Exempel på former är frontotemporal demens, Alzheimers sjukdom, vaskulär demens och multiinfarktdemens.
Om testerna visar att symtomen beror på tillstånd som går att åtgärda – exempelvis bortoperabla tumörer, missbruk av droger eller läkemedel, metabola rubbningar eller lågt blodsocker (hypoglykemi) – kan sjukdomen vara helt eller delvis botbar. Därför är en grundlig utredning viktig innan en permanent demensdiagnos ställs.
En noggrann genomgång av personens medicinska, fysiska och psykiska bakgrund ingår alltid i utredningen. Läkaren går bland annat igenom aktuella läkemedel och händelser som kan ha bidragit till minnesproblemen. Dessutom utförs enkla kognitiva prov, som att upprepa ord, räkna baklänges och ange aktuell dag och år.
Vanliga blodprov som kan bidra till att hitta orsaken till demenssymtom omfattar glukos, komplett blodstatus, vitamin B12, sköldkörtelhormoner, toxikologisk screening och klinisk kemi. Bilddiagnostik som magnetresonanstomografi (MR) och datortomografi (CT) används rutinmässigt för att upptäcka stroke, tumörer och normaltryckshydrocefalus.
Tänk på: Om du eller en närstående upplever minnesproblem eller andra tecken på demens, kontakta vården tidigt. En tidig diagnos ökar möjligheterna till effektiv behandling och bättre planering av framtiden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online