Den tyske läkaren Alois Alzheimer upptäckte Alzheimers sjukdom år 1906. Under sina studier av hjärnan identifierade han denna då okända sjukdom, som senare kom att bära hans namn.
Dr. Alzheimer föddes 1864 i Bayern. Han studerade medicin i Berlin, Aschaffenburg, Tübingen och Würzburg och tog sin medicinska examen 1887. Efter att ha arbetat vid det statliga sinnessjukhuset i Frankfurt blev han fascinerad av den mänskliga hjärnan och började studera neuropatologi och psykiatri.
Dr. Alzheimer skrev en banbrytande studie om nervsystemets patologi med titeln "Histologiska och histopatologiska studier av hjärnbarken". Utöver detta publicerade han ett flertal andra vetenskapliga artiklar om hjärnans patologi.
År 1895 utnämndes Dr. Alzheimer till chef för den anstalt där han arbetade. Där bedrev han forskning inom en rad olika områden, bland annat schizofreni och manisk depression. År 1903 blev han forskningsassistent åt Emil Kraepelin vid medicinska fakulteten i München, vilket gav honom möjligheten att kombinera forskning med klinisk praktik.
Dr. Alzheimer ställde sig för första gången inför sjukdomen hos sin patient Auguste D., en kvinna i 50-årsåldern som led av minnesförlust, desorientering och hallucinationer, och som dog i förtid. Efter hennes död undersökte Alzheimer hennes hjärna och upptäckte senila plack samt en tunnare än normal hjärnbark. Med hjälp av en ny färgningsteknik kunde han dessutom identifiera så kallade neurofibrillära trassel. Alzheimer presenterade sitt arbete kring Auguste D. vid ett vetenskapligt möte 1906 och publicerade sina fynd året därpå, 1907.
År 1910 föreslog Emil Kraepelin att den nya sjukdomen skulle uppkallas efter sin upptäckare – och därmed fick den namnet Alzheimers sjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online