Alzheimers sjukdom tar inte bara minnet – den kan också väcka misstänksamhet och paranoia. Detta märks ofta tydligt när solen går ned, ett fenomen som kallas ”sundowning”. Personen med Alzheimers kan då bli misstänksam och känna att någon är ute efter honom eller henne. Ingen vet exakt varför detta sker, men teorierna pekar bland annat på svagt ljus, skuggor och tystnad som möjliga utlösande faktorer.
Läkare förskriver ofta läkemedel för att lindra paranoida besvär hos Alzheimerpatienter, men i många fall är effekten begränsad. Fyra av de mest förskrivna preparaten är dessutom kopplade till ökad dödlighet, hjärtproblem, stroke, diabetes och andra allvarliga hälsorisker. Har du eller en närstående fått medicin mot paranoia i samband med Alzheimers är det viktigt att veta att de flesta av dessa preparat egentligen inte är avsedda för äldre med Alzheimers.
Kolinesterashämmare används för att behandla paranoia hos Alzheimerpatienter. De är godkända av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA och anses vara ett relativt säkert sätt att minska paranoia med få biverkningar. Nackdelen är att läkare sällan väljer denna behandling, och när de gör det är det oftast endast under tre månader. Kolinesterashämmare höjer nivån av signalsubstansen acetylkolin, vilket förbättrar kommunikationen mellan nervcellerna. Studier visar att preparaten kan förbättra eller stabilisera Alzheimersymtomen vid sjukdomens tidiga och medelsvåra stadier.
Haloperidol, som ofta kallas Haldol, är ett av de äldsta psykiatriska läkemedlen och förskrivs i stor utsträckning till Alzheimerpatienter – trots många biverkningar. Preparatet är egentligen avsett för symtom vid schizofreni och hjälper bland annat mot tics och ofrivilliga yttranden. En viktig varning är att läkemedlet ökar risken för dödsfall vid behandling av paranoia hos patienter med demens eller Alzheimers. Dödsfallen har kopplats till hjärtproblem och infektioner. Haloperidol är inte godkänt av FDA för användning vid Alzheimers, men förskrivs ändå ofta. Andra biverkningar är dåsighet, yrsel och suddig syn. Läkemedlet får heller inte kombineras med vissa andra receptbelagda preparat.
Risperdal är ett annat läkemedel med farliga biverkningar som ändå förskrivs till patienter med Alzheimers. Vid tidig Alzheimers kan preparatet öka risken för stroke, hjärtsvikt och dödsfall. Det kan också orsaka kraftiga blodsockerhöjningar och kan innehålla fenyylalanin, vilket kan vara livsfarligt i stora mängder. Läkemedlet kan även överstimulera hjärnans nervceller så att de skadas eller dör.
Zyprexa används vanligtvis mot schizofreni och bipolär sjukdom, men förskrivs ofta även mot Alzheimersrelaterad paranoia. Även detta läkemedel medför många biverkningar och bör inte ges till äldre med demensrelaterad psykos, trots att många läkare ändå gör det. Zyprexa ökar risken för dödsfall. I jämförelser mellan Zyprexa och placebo var dödligheten under en tioveckorsperiod 4,5 procent bland patienter som fick Zyprexa, mot 2,6 procent i placebogruppen. Läkemedlet kan också försämra tankeförmågan och reaktionerna samt i vissa fall ligga bakom suicidförsök. Det interagerar med läkemedel mot högt blodtryck och hjärtbesvär, samt med karbamazepin (Tegretol), fluvoxamin (Luvox) och läkemedel mot Parkinsons sjukdom.
Clozaril kan ge god effekt, men biverkningarna kräver stor försiktighet. Läkare använder denna behandling endast när andra läkemedel misslyckats eller inte tolereras. Behandling med Clozaril innebär risk för agranulocytos, det vill säga ett lågt antal vita blodceller, vilket kräver regelbundna blodprover. Läkemedlet kan även orsaka inflammation i hjärtmuskeln och kraftigt blodtrycksfall. Dessutom finns risk för stroke och hjärtsvikt.
Om din läkare förskriver medicin – läs alltid på noga om alla biverkningar. Du kanske inte gillar vad du läser, men du har alltid rätt att be läkaren hitta ett alternativ. Att ställa frågor och vara delaktig i vården kan göra stor skillnad för din eller din närståendes trygghet och hälsa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online