EDTA är ett ämne som används inom kelateringsterapi, en alternativmedicinsk behandling som ibland förespråkas mot Alzheimers sjukdom. Metoden är dock omdiskuterad, och det råder delade meningar om huruvida kelateringsterapi med EDTA verkligen är en effektiv behandling.
Dr. Richard Casdorph, tidigare ordförande för American College of Advancement in Medicine och expert på kelateringsterapi, menar att behandlingen kan vara effektiv eftersom den avlägsnar tungmetaller som aluminium – ämnen som återfinns i hjärnorna hos patienter med Alzheimers. Samtidigt finns det vissa risker kopplade till behandlingen som man bör känna till.
Alzheimers sjukdom är en hjärnsjukdom som långsamt försämras över tid. Med konventionell medicin är det sällan möjligt att vända sjukdomsförloppet. Enligt Casdorph kan kelateringsterapi i kombination med en hälsosam livsstil vara till hjälp.
Huvudproblemet vid Alzheimers är ansamlingen av onormala proteiner som kallas amyloidplack och neurofibrillära trassel. I takt med att dessa ökar försämras tanke- och minnesförmågan. Ofta uppstår även beteendeförändringar och problemsituationer, och så småningom blir det svårt att klara av de enklaste dagliga sysslorna.
Kelateringsterapi innebär att den syntetiska aminosyran EDTA ges via intravenös infusion. Behandlingen används främst av två skäl:
För det första drar den ut giftiga tungmetaller ur kroppen, inklusive från hjärnan, som kan ta skada av tungmetallförgiftning. För det andra löser den upp fettavlagringar på artärernas väggar. Båda effekterna skulle kunna gynna personer med Alzheimers sjukdom.
EDTA står för etylendiamintetraättiksyra. Molekylen fångar metallpartiklar som cirkulerar i blodet eller hjärnvätskan genom att omsluta dem och binda dem till sig. Därefter utsöndras EDTA-molekylerna ur kroppen via urinen. Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA bekräftar att kelateringsterapi är den mest effektiva åtgärden vid tungmetallförgiftning.
Enligt American Heart Association är EDTA inte helt riskfritt. Behandlingen medför risk för njursvikt och kan även minska produktionen i benmärgen. Efter kelateringsterapi har patienter drabbats av chock, lågt blodtryck, kramper, oregelbunden hjärtrytm, allergiska reaktioner och andningsstillestånd. I USA har dessutom minst 30 dödsfall rapporterats i samband med kelateringsterapi.
Hjärnan hos patienter med Alzheimers uppvisar höga halter av aluminium i de neurofibrillära trassel som bildas vid sjukdomen. Vanliga källor till överdriven aluminiumexponering är aluminiumfolie, burkar för öl och läsk samt grytor och pannor av aluminium – särskilt när de kommer i kontakt med syrliga livsmedel som tomater och ättika.
Idag finns ingen botande behandling för Alzheimers sjukdom. Traditionella läkemedel som Aricept kan endast bromsa sjukdomens progression. Kelateringsterapi ingår inte i den etablerade vården, men den kan möjligen hjälpa patienter om den administreras korrekt. En vanlig rekommendation är 30 behandlingar med högst två sessioner per vecka.
Enligt boken "The Healing Powers of Chelation Therapy" av Dr. Morton Walker upplever cirka 75 procent av patienterna förbättrat minne efter de inledande 30 behandlingarna. Det är dock viktigt att komma ihåg att evidensläget är begränsat och att behandlingen alltid bör diskuteras med ansvarig läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online