Alzheimers sjukdom, som är uppkallad efter den tyske läkaren Alois Alzheimer som först dokumenterade tillståndet år 1906, drabbar så många som en av tio personer som är 65 år eller äldre och räknas som den vanligaste formen av demens. Enligt data från National Institute on Aging (NIA) lever cirka 4,5 miljoner amerikaner med Alzheimers. Fem procent av personerna i åldern 65–74 år har sjukdomen, medan ungefär hälften av alla över 85 år är drabbade.
Alzheimers betraktas inte som en normal del av åldrandet, utan leder i slutändan till allvarlig hjärnskada – i så hög grad att den drabbade inte längre klarar av att ta hand om sig själv i vardagen. Det är dock viktigt att komma ihåg att Alzheimers sjukdom sällan påverkar motoriken direkt. Forskning visar ändå att sjukdomen kan föregås av vissa fysiska tecken, och i senare skeden utsätts patienterna för flera andra fysiska risker.
Alzheimers karaktäristiska och progressiva symtom beror på att hjärnceller successivt dör. Personer med sjukdomen uppvisar neuronskador i form av plack – onormala ansamlingar av beta-amyloidprotein i hjärnan – eller så kallade "trassel", där trådar av tau-proteinet inne i hjärncellerna snurrar ihop sig, vilket leder till celldöd.
Enligt Mayo Clinic går det idag inte att fastställa någon enskild orsak till Alzheimers sjukdom. Forskarna tror dock att en kombination av ärftliga faktorer, livsstil och miljö utlöser sjukdomens debut.
Sjukdomens debut ger inga uppenbara yttre tecken som påverkar utseendet eller den fysiska hälsan. Enligt National Alzheimer's Organization yttrar sig Alzheimers istället genom märkbara kognitiva svårigheter. De tidiga varningssignalerna inkluderar:
Personer med Alzheimers kan också lägga saker på fel plats och sakna förmågan att spåra sina egna steg för att hitta dem igen.
Det finns forskningsstöd för att försämrad fysisk prestationsförmåga kan vara en tidig förebådare av demens. En studie från 2006, publicerad i Archives of Internal Medicine, undersökte 2 228 personer som var 65 år eller äldre och som inte uppvisade tecken på demens. Fysisk funktion bedömdes genom ett antal tester: en tidmätt promenad på cirka tre meter, ett "stoltest" som mätte hur snabbt deltagarna reste sig från sittande ställning, balansprov samt greppstyrkan i den dominanta handen.
Deltagarna utvärderades vartannat år under sex års tid, och vid studiens slut hade 221 av dem diagnostiserats med Alzheimers sjukdom. Resultaten visade att deltagare med sämre resultat på de fysiska testen också hade lägre kognitiva poäng under studiens gång. De som presterade bättre fysiskt löpte mindre risk att utveckla demens. Enligt studiens huvudforskare, doktor Eric B. Larson vid Group Health Center for Health Studies, kan personer som ökar sin fysiska aktivitet möjligen hejda utvecklingen av demens.
I ett avancerat skede medför Alzheimers sjukdom betydande fysiska risker. Svårigheter att svälja mat och vätskor kan orsaka aspirationspneumoni, en lunginflammation som uppstår när mat eller saliv kommer ner i luftvägarna. Urininkontinens kan kräva kateter, vilket i sin tur ökar risken för urinvägsinfektion.
En av de vanligaste orosmomenten för anhöriga är att den sjuke kan bli så desorienterad att hen tappar balansen och faller. Fallolyckor leder ofta till benbrott och huvudskador, vilket ytterligare försvårar situationen för både patient och närstående.
Även det finns läkemedel och behandlingar som kan lindra symtomen finns idag ingen bot mot Alzheimers sjukdom. Hur snabbt sjukdomen fortskrider varierar från person till person. De flesta patienter lever i genomsnitt 8 till 10 år efter diagnos, men i vissa fall kan den drabbade leva 20 år eller längre med sjukdomen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online