Alzheimers sjukdom är inte bara en degenerativ kognitiv sjukdom – med tiden utvecklas den också till en fysiskt degenerativ sjukdom. Sjukdomen drabbar över fem miljoner amerikaner, och antalet beräknas fortsätta öka om ingen botande behandling hittas. Därför är det avgörande att vården kan erbjuda ett omsorgsfullt och kunnigt team som specialiserat sig på vård av patienter med Alzheimers.
Anhöriga och vårdgivare som tar hand om personer med Alzheimers måste vara väl förberedda på vad som väntar både för deras egen del och för patientens. Alzheimers är en neurodegenerativ sjukdom som fortskrider genom olika stadier, där varje steg är svårare än det föregående. Detta är anledningen till att särskilda demensboenden och dedikerade avdelningar inom långtidsvården har utvecklats för att möta dessa patienters behov.
Typen av omvårdnad som ges till patienter med Alzheimers är kritisk för deras säkerhet och välbefinnande. Vårdpersonalen får löpande internutbildning om hur man vårdar en person med Alzheimers, och de tilldelas dessutom samma patienter över tid. Det skapar en kontinuitet i vården som är helt nödvändig vid denna sjukdom.
När samma personal ger vården minskar risken för beteendeutbrott som beror på att patienten inte kan känna igen dem som vårdar honom eller henne. Personalen utbildas i hur de ska hantera beteendeförändringarna när patienten passerar genom sjukdomens olika stadier, samt i att känna igen när patientens tillstånd försämras. Dessutom lär sig personalen hur man stimulerar patienten kognitivt, vilket kan bidra till att bromsa sjukdomens progression.
Den personalgrupp som har mest direktkontakt med patienten är undersköterskan (CNA – certified nursing assistant). Hon hjälper patienten med de dagliga aktiviteterna, som badning, påklädning, toalettbesök och måltider. Avdelningens ansvariga sjuksköterska är antingen legitimerad sjuksköterska eller specialistsjuksköterska. Hon administrerar läkemedel, utför sårbehandling och förlitar sig i hög grad på undersköterskorna för att få rapporter om förändringar i patientens tillstånd, så att hon kan göra en bedömning och vidarebefordra informationen till läkaren.
Undersköterskor som vårdar patienter med Alzheimers strävar efter att främja så mycket självständighet som möjligt. Beroende på vilket stadium sjukdomen befinner sig i kan det räcka att handleda patienten genom badning och påklädning, ofta med behov av upprepade instruktioner. När sjukdomen börjar påverka patienten fysiskt hjälper undersköterskan till med rörligheten och deltar i aktiviteter som stimulerar sinnet – exempelvis bingo eller kortspel. Patienten får även läsmaterial för att hålla tankarna aktiva. Om ett beteendeutbrott inträffar kan undersköterskan behöva begränsa patienten för hans eller hennes egen säkerhet.
Den ansvariga sjuksköterskan administrerar de ordinerade läkemedlen och besöker patienten regelbundet för att bedöma det aktuella tillståndet. Om hon bedömer att vården behöver anpassas genomför hon detta och informerar undersköterskorna. Hon rapporterar även alla förändringar i patientens psykiska eller fysiska kondition till läkaren, ifall medicineringen behöver justeras.
Att vårda en person med Alzheimers är både psykiskt och fysiskt krävande. Patienterna kräver ständig uppsikt eftersom de tenderar att vandra omkring eller ta andra patienters tillhörigheter, i tron att de är deras egna. Det är också viktigt att säkerställa att patienten får rätt näring. Kommunikationen kan dessutom vara mycket svår, särskilt när sjukdomen har nått ett svårare stadium. Patienterna kommer så småningom inte kunna uttrycka sina behov eller ange smärta och obehag, vilket innebär att personalen måste känna till patientens vanor och ha intuitionen att förstå när något är fel. Innan du väljer att specialisera dig inom Alzheimersvård är det därför viktigt att du är säker på att du klarar av allt som yrket innebär – patientens välbefinnande står på spel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online