Lungödem – vätskeackumulation i lungans interstitium och alveoler – ger karakteristiska, progressiva bröströntgenfynd.
1. Interstitiellt ödem (Tidigt)
- Dimma, "bomullslika" opaciteter i perihilära/basala regioner.
- Kerley B-linjer: Korta (1–2 cm), horisontella linjer vid lungbaser – förtjockade interlobulära septa.
- Peribronchial manchetter: Bronkväggar verkar förtjockade ("donuts").
- Förlust av skarpa vaskulära kanter.
2. Alveolärt ödem (Avancerat)
- Sammanflutade, fluffiga "bat-wing" eller perihilära opaciteter (luftfyllda alveoler).
- Luftbronkogram: Luftfyllda bronkier synliga mot vätskefyllda alveoler.
- Osynliggörande av hjärtgränser och diafragmor.
3. Vaskulär omfördelning
- Överlobdiversion: Lungvenöst tryckhöjning → överlobkärl förstoras (lika stora eller större än nedre lobkärl).
- Kardiomegali: Hjärtsilhuett förbredd (>50% toraxbredd på PA-film) – tyder på underliggande hjärtsvikt.
4. Pleuravätska
- Avrundade kostofreniska vinklar (lateral > PA).
- Menisktecken, subpulmonal vätska (höjd hemidiafragma).
- Ofta bilateral; höger > vänster om ensidig.
Diagnostisk Integration
Röntgenfynd stödjer men ersätter inte klinisk korrelation (BNP, echo, hemodynamik, respons på diures). Kardiogent vs. icke-kardiogent (ARDS, höjd, neurogent) differentiering kräver kontext.
