
Aneurysm är lokaliserade vidgningar av blodkärl. De kan uppstå var som helst längs aortan – den stora artär som transporterar blod från hjärtat ut i kroppen. Aortaaneurysm drabbar främst personer som är 60 år eller äldre, och män löper större risk än kvinnor att utveckla tillståndet.
Ett bukaortaaneurysm uppstår i bukaortan, den del av aortan som passerar genom buken. Enligt Innovative Vascular Health Group utvecklas de flesta aneurysm i aortan just i bukaortan. Cirka 90 procent av dessa aneurysm uppstår under njurartärerna, de kärl som leder från aortan till njurarna.
Den vanligaste orsaken till aortaaneurysm är åderförkalkning (arterioskleros). Detta försvagar aortans väggar, och när blodet pumpas genom aortan uppstår ett tryck som gör att det försvagade området gradvis expanderar. Andra orsaker inkluderar genetiska sjukdomar, till exempel ärftliga tillstånd som påverkar bindväven, trauma efter fysisk skada på aortan samt mykotiska infektioner, vilka kan bero på tillstånd som immunbrist och syfilis.
Ett bukaortaaneurysm (AAA) är oftast asymtomatiskt, vilket innebär att det inte ger några symtom alls. I färre fall förekommer smärta i buken och/eller ryggen. Smärtan är vanligtvis intensiv, kan komma och gå, och förknippas med en pulserande bukmassa. Om aneurysmet inte behandlas kan det brista, vilket kan leda till chock och i värsta fall döden.
Röntgen, ultraljud, datortomografi (CT), magnetresonanstomografi (MRI) eller magnetresonansangiografi (MRA) används för att diagnostisera och följa sjukdomen. Vilken teknik som används beror på vilken information som behövs. Röntgen används exempelvis för att identifiera aneurysmet, medan resultat från ultraljud krävs för att läkaren ska kunna bedöma dess storlek.
En icke-kirurgisk behandlingsmetod används för patienter som inte lämpar sig för operation, till exempel personer med aneurysm som mäter 5 cm eller mindre. Behandlingen innebär att patienten slutar röka tobaksprodukter, kontrollerar sitt blodtryck och sina kolesterolvärden samt tar mediciner som betablockerare. Dessa blockerar adrenalinreceptorer och sänker blodtrycket inom artärerna.
Dessutom utförs ultraljuds- eller CT-undersökningar var sjätte till tolfte månad – eller tidigare för högriskpatienter – för att noggrant övervaka aneurysmets storlek och upptäcka eventuella förändringar i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online