Vad är esofagusvaricer? Orsaker, symtom och behandling

Esofagusvaricer är utvidgade och slingriga blodkärl i matstrupen (esofagus). De uppstår när trycket i portvenen – den stora ven som leder blod från tarmarna, mjälten och bukspottkörteln till levern – blir onöjligt högt. Detta tillstånd kallas portal hypertension.

När blodflödet genom levern blockeras eller försvåras söker sig blodet istället via mindre kärl i matstrupens slemhinna. Dessa tunna kärl tål inte det ökade trycket utan sväller upp och bildar varicer.

Vanligaste orsakerna

Den absolut vanligaste orsaken till esofagusvaricer är levercirros, en kronisk leversjukdom där friskt levervävnad ersätts av ärrvävnad. Ärrvävnaden gör att blodet inte kan passera fritt genom levern, vilket ökar trycket i portvenen. Andra, mer ovanliga orsaker inkluderar blodpropp i portvenen samt vissa parasitsjukdomar som förekommer i delar av Afrika, Asien och Sydamerika.

Varför är esofagusvaricer farliga?

Esofagusvaricer kan vara livshotande eftersom kärlväggarna är tunna och sköra. Om en varix brister uppstår en kraftig blödning som kan leda till allvarlig blodförlust och i värsta fall döden. Blödningsrisken ökar med storleken på varicerna och hur högt trycket i portvenen är.

Varningstecken på blödning

• Uppkastning av blod eller material som liknar kaffesump
• Svart, tjärliknande avföring (melena)
• Yrsel, blekhet och hjärtklappning
• I svåra fall chock och medvetslöshet

En akut blödning från esofagusvaricer är alltid ett medicinskt nödläge som kräver omedelbar vård.

Symtom före blödning

Många personer har inga symtom alls innan en varix brister. Tecken på underliggande leversjukdom, såsom gulsot, vätskeansamling i buken (ascites) och trötthet, kan dock finnas. Därför rekommenderas regelbundna endoskopiska kontroller för personer med cirros, så att varicer kan upptäckas och behandlas innan de börjar blöda.

Behandlingsalternativ

Målet med behandlingen är att förebygga blödningar och deras komplikationer. Behandlingen anpassas efter om varicerna ännu inte har blött (primärprofylax) eller efter en genomgången blödning (sekundärprofylax).

• Läkemedel: Betablockerare, exempelvis propranolol, sänker trycket i portvenen och minskar risken för blödning.
• Endoskopisk behandling: Bandligering innebär att små gummiband placeras runt varicerna via ett endoskop, vilket får dem att krympa och falla av. Skleroterapi, där ett läkemedel sprutas in i kärlen, är ett alternativ.
• Akutbehandling: Vid aktiv blödning används bland annat kärlaktiva läkemedel, endoskopisk bandligering och ibland TIPS – en shunt som skapas genom levern för att avlasta portvenen.
• Kirurgi: I utvalda fall kan kirurgiska shuntoperationer övervägas, oftast hos yngre patienter med väl fungerande leverfunktion.

Förebyggande åtgärder

Personer med levercirros bör undvika alkohol, följa sin läkares råd gällande mediciner och genomgå regelbundna mag-tarm-endoskopier. Att behandla den underliggande leversjukdomen är avgörande för att minska risken att varicer utvecklas eller växer.

Har du diagnostiserad levercirros eller misstänker att du kan ha esofagusvaricer, kontakta din vårdgivare för utredning och individanpassad uppföljning.