
Anorexia nervosa är en av de mest kända ätstörningarna och förekommer idag i högre grad än någonsin tidigare. Samtidigt finns det också fler resurser än tidigare för personer som lider av anorexi eller andra former av ätstörningar. Med rätt vård och stöd är återhämtning fullt möjlig.
Anorexia nervosa definieras framför allt av en extrem rädsla för viktuppgång. Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM), publicerad år 2000, omfattar de diagnostiska kriterierna:
Personer som lider av anorexi gör ofta stora ansträngningar för att dölja sina matvanor och är vanligtvis motståndiga mot förändring. Det kan göra både konfrontation och behandling mycket svåra, vilket är en anledning till att sjukhusvård ofta behövs.
Eftersom de flesta patienter med anorexia nervosa samarbetar i låg grad rekommenderas oftast sjukhusvård i kombination med pågående öppenvårdsterapi och nutritionell utredning. Behandlingsmålet är dubbelt: näringsrehabilitering och psykosocial intervention.
Vid intagningen genomförs en intervju för att fastställa behandlingsplanen. Hur mycket vikt behöver läggas på? Hur länge ska vistelsen pågå? Vilka läkemedel krävs? Vilka terapiformer blir mest effektiva, och är patienten redo för gruppterapi? En klinisk bedömning görs dessutom för att avgöra allvarlighetsgraden av eventuella hälsoproblem som orsakats eller förvärrats av anorexidiagnosen.
I vissa fall kan sondmatning via näsan (nasogastrisk sond) bli nödvändig för att ge patienten näring tills en medicinskt hälsosam vikt uppnåtts eller tills patienten själv börjar äta i tillräcklig omfattning.
Ideellt skrivs patienten ut först när hon har nått en medicinskt acceptabel vikt. På grund av komplikationer inom hälso- och sjukvården kan patienter dock skrivas ut tidigare, vilket ökar risken för återfall. Sjukhuset erbjuder då antingen fortsatt terapi på öppenvårdsbasis eller remitterar patienten vidare till en psykolog eller annan psykiatrisk specialist.
Återfall är ett allvarligt problem för alla med ätstörningar. Kontinuerlig uppföljning och terapi är nödvändiga för ett verkligt terapeutiskt resultat. Stöd från familj och vänner är en nyckeldel i återhämtningen. Är du ensam i din situation kan du gå med i en stödgrupp eller ett nätforum.
Långvarig användning av antidepressiva medel eller ångestdämpande läkemedel rekommenderas normalt som en del av behandlingen av ätstörningar. Alternativ behandling kan användas som komplement till traditionell terapi, men informera alltid din psykiater om du överväger detta för din egen skull eller för ett barn med ätstörning.
Om du eller någon du älskar har en ätstörning – sök hjälp. Utbilda dig om tecknen på ätstörningar och rusta dig med information och resurser om var du kan vända dig. I USA kan du kontakta National Association of Anorexia Nervosa and Associated Disorders jourlinje på 1-847-831-3438. I Sverige finns stöd hos exempelvis Frisk & Fri riksförbund, landets ätstörningscentrum (ÄSC) samt 1177 Vårdguiden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online