Den naturliga åldrandeprocessen minskar gradvis styrka, rörlighet, flexibilitet och uthållighet. Faktum är att en av tre vuxna i åldern 65 år och äldre drabbas av ett fall varje år på grund av nedsatt fysisk styrka, sämre mobilitet och försämrad balans. Dessa fall kan leda till frakturer, förlorad självständighet, funktionsnedsättning, sjukhusvård, nya fall eller till och med dödsfall. Lyckligtvis bidrar framsteg inom både medicinsk vård och rehabilitering till att minska förekomsten av åldersrelaterad funktionsnedsättning.
Geriatrisk rehabilitering är en etablerad medicinsk insats för äldre vuxna på alla nivåer av fysisk kapacitet, med målet att öka och återfå uthållighet, styrka och fysisk självständighet efter ett fall, en funktionsnedsättning eller en sjukdom. Några av de vanligaste diagnoserna som fysioterapeuter och arbetsterapeuter behandlar är ortopediska skador, neurologiska besvär, balansproblem, smärta och gångsvårigheter.
Efter att en läkare har bedömt att en patient behöver rehabilitering genomförs en utredning av en legitimerad fysioterapeut eller arbetsterapeut. Under den omfattande första utvärderingen går terapeuten igenom patientens sjukdomshistoria, aktuella diagnos, medicinering, boendesituation, nuvarande och tidigare aktivitetsnivå samt återhämtningsmål. Terapeuten bedömer sedan patientens smärta, rörelseförmåga, styrka, uthållighet och flexibilitet i relation till sjukdom eller funktionsnedsättning.
När den första utvärderingen har genomförts upprättas ett individuellt träningsprogram baserat på patientens medicinska tillstånd och personliga mål. De övningar som terapeuten väljer syftar till att förbättra muskelstyrka och uthållighet, öka ledrörlighet och flexibilitet, minska smärta samt främja fungerande rörelsemönster i de muskler och leder som påverkas av tillståndet.
Övningar inom geriatrisk rehabilitering kan bestå av aktiviteter som stretching, gångträning, styrketräning med motstånd, tai chi, yoga, balansträning, vattengymnastik samt övningar som är särskilt anpassade för en specifik skada eller ett visst tillstånd. Tillsammans främjar dessa övningar ökad styrka och rörlighet. Det övergripande målet är att patienten ska återgå till sin tidigare funktionsnivå så snabbt och säkert som möjligt.
Ibland är det lämpligt att terapeuten assisterar rörelsen i en muskel eller led som en form av träning, exempelvis efter en stroke eller annan neurologisk sjukdom, eller när aktivt rörelseomfång inte rekommenderas. Terapeuten kan också lära patienten kompenserande tekniker, för den som inte har fullständig rörlighet i en led eller muskel på grund av sjukdom, neurologiska brister eller fraktur.
Träning kan också minska fallrisken genom att förbättra balansen samt styrkan i underkroppen och bålens muskulatur. Genom träning stärks de muskler som kontrollerar balansen. Fysioterapeuten eller arbetsterapeuten kan låta patienten utföra övningar sittande, stående eller i en kombination av båda positionerna för att aktivera olika muskelgrupper och öka tryggheten vid stående. Motståndsträning förbättrar balansen avsevärt, ökar bentätheten och hjälper därmed till att förebygga benskörhet – ett tillstånd som kan orsaka både fall och frakturer. Dessutom ökar regelbunden träning känslan av välbefinnande och självförtroende.
När målen har uppnåtts och funktionen återställts får patienten övningar att fortsätta med hemma för att bibehålla den uppnådda funktionsnivån, ofta med stöd av tydligt utskrivet träningsmaterial. Det är viktigt att patienten följer samtliga övningar och utför dem enligt terapeutens anvisningar för att långsiktigt bevara sina funktionella förmågor och minska risken för nya fall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online