Senor är starka vävnadsstrukturer som fungerar ungefär som kablar och förbinder benens muskler med skelettet. I knäns anatomi spelar de en avgörande roll. De senor som oftast drabbas av skador är patellarsenen, det iliotibiala bandet, quadricepssenen och hamstringsenorna.
Quadricepssenen ligger på framsidan av knät och fäster i den övre delen av knäskålen (patella). Den gör det möjligt att sträcka ut benet. Senens huvuduppgift är att förankra quadricepsmuskulaturen vid knäskålen strax ovanför knäleden. Quadricepssenen kan bli inflammerad – ett tillstånd som kallas tendinit, eller seneinflammation.
Patellarsenen förbinder knäskålen med skenbenet (tibia) via tibiatuberkeln, benutskottet på skenbensets övre framsida. Eftersom senan löper mellan två ben kallas den ibland även för patellarligamentet. Den ansvarar för att effektivt överföra kraften från quadriceps till underbenet. Patellarsenen är betydligt tunnare än quadricepssenen, som i genomsnitt är cirka trettio millimeter bred. En av de allra vanligaste idrottsskadorna är patellartendinit, ofta kallad hopparknä.
Detta långa senstråk förbinder knät med muskeln tensor fasciae latae – en höftabduktor som också hjälper till med underbenets inåtrotation. Det iliotibiala bandet fäster vid både skenbenet och vadbenet (fibula) på knäts utsida. När knät sträcks och böjs glider bandet över fibulahuvudet. Är bandet spänt kan inflammation och irritation uppstå vid dess infästning. Denna knäskada kallas ofta IT-bandssyndrom, eller friktionssyndrom i det iliotibiala bandet.
Hamstringsenorna är knälets viktigaste böjare och löper längs långets baksida. De fäster vid vadbenet och skenbenet på knäets insida (medialt) respektive utsida (lateralt). Hamstringstendinit, en inflammation i dessa senor, är en vanlig idrottsrelaterad knäskada.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online