Rörelseomfång är ett mått på hur mycket en led kan böjas från helt utsträckt läge. Läkare och fysioterapeuter testar rörelseomfånget för att bedöma en persons funktionsförmåga efter rörelsebortfall i en kroppsdel. Flera olika instrument används för att mäta dessa vinklar exakt, och bubbelgoniometern – eller inklinometern – är ett av de mest vanligt förekommande. Användningen av detta instrument kallas även vätskebubbelmetoden.
Mosbys medicinska uppslagsverk definierar en bubbelgoniometer som "en anordning för mätning av ledvinklar, bestående av ett vattenpass och en pendel". Enligt Nancy Berryman Reese och William D. Bandy, författare till boken Joint Range of Motion and Muscle Length Testing, har instrumentet – som har ett vattenpass monterat i en cirkulär 360-gradersskala – funnits sedan 1950-talet.
"När instrumentet spänns fast på den kroppsdel som ska mätas och segmentet rör sig, roterar skalan medan bubblan förblir stillastående, vilket anger rörelseomfånget på skalan", förklarar Reese och Bandy.
Vätskebubbelgoniometern kan användas för att mäta rörelse i axel, armbåge, knä, fotled och halsrygg. För att exempelvis mäta rörelseomfånget i en patients armbåge placerar terapeuten instrumentet på underarmens baksida med skalan inställd på noll, medan patienten håller armen helt utsträckt. Patienten böjer därefter armen så långt som möjligt, och terapeuten avläser skalan när armen är helt böjd.
År 1988 jämförde ett forskarteam lett av Michele Petherick, som då var nyligen utexaminerad fysioterapeut från University of Health Sciences/The Chicago Medical School, tillförlitligheten hos avläsningar från universella respektive vätskebaserade goniometrar. Gruppen fann en "signifikant skillnad" mellan standardgoniometern och den vätskebaserade varianten. I testerna bedömdes vätskeinstrumentet som mycket tillförlitligt, medan standardgoniometern uppvisade en betydligt lägre tillförlitlighetsgrad.
I en artikel i tidskriften Journal of Chiropractic Medicine rapporterade R.K. Pringle, verksam vid Kelsey-Seybold Medical Group i Houston, Texas, att den elektriska inklinometern visserligen var det bästa mätinstrumentet, men att den betydligt billigare bubbelgoniometern var "lika tillförlitlig som den dyrare apparaten".
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online